UnnRudolfsson

Ja da var det sista dagen pa oktober. Kanns konstigt. Kanns som det gar fort samtidigt som det kanns valdigt langesen jag var hemma. Plus att November som borjar ska ju var kall och mork, har fortsatter vadret stabilt och bra. Lite kallt ibland i och for sig, kanske bara 20 grader och molnigt. Men tur man har sin fleacetroja da..

Dagarna rullar pa, mindre sjukhubesok den har veckan! Daremot var vi pa ett nytt sjukhus i mandags dar Sandra undersokte om hon hade malaria, vilket hon inte hade. Det ar vi glada for. Medan vi vantade, for allt gar ju som sagt valdigt langsamt, och trots att det har sjukhuset var lite battre och mer strukturerat an det vi brukar aka till, sa ar det ju fortfarande valdigt forvirrat och ostrukturerat alltihop. I alla fall, medan vi vantade, sa var jag dum och svensk och lade mig i solen mitt under de starkaste timmarna och tankte att det var skont. Sa efter det var jag knallrod i flera dagar, sag inte klok ut. Sandra kallade mig for kraftan. Och nu ar ja inne i min fjallningsfas och det ser inte heller klokt ut.. jaja..

I onsdags var vi inne i stan och hade var lyxdag. Vi gick till marica hotell och betalade 30 kronor, fick varsin handduk och en skpasnyckel och tillgang till deras pool och dusch!!!!! Otroligt underbart skont. Somnade i solstolen, ansiktet skyddat under en troja och hela jag insmord i solkram, man lar sig av sina misstag.. Sen en god lunch. Eller helt okej skulle den varit hema i Sverige, men har efter samma mat jamt sa var den fantastisk! Spaghetti och tomatsas!
SEN det underbaraste pa dagen, en dusch! Med vatten som kom uppifran. Som var varmt. Och inte luktade ackligt. Ja ni hor hur bra det later! Och ni ska veta vilken lyx ni har det dar hemma med kaklade badrum och varmvatten. Vi blev i alla fall sa rena bada tva att det kandes som det lyste om oss nar vi gick darifran.
Nu ar man ju skitig igen, och det kanns ocksa bra...

Vi har aven varit pa besok hos grannen till barnhemmet, Joshua 83 ar, kusin till en av de som driver barnhemmet. Vi hade med oss te och kex och satt dar och fikade med hans tva fruar. Som tack sa fick vi dels lite mat, alltsa ugali, den dar majsgroten som vi ater varje dag. Vi fick aven med oss en hona som de band i fotterna och sa satt vi med den dar i knat. det var en ny slags present for oss bada. De skrattade nar vi inte visste riktigt hur man skulle halla den. De visade aven hur vi skulle slakta den for att kaka. "Not animal, food!!" sa han. Vi forsokte saga tack men nej tack, men det ar inte sa latt att saga emot den kenyanska gastvanligheten. Vi sa ju inte att bade jag och Sandra ar vegeterianer..
Vi slappte los den i smyg nar vi kom tillbaka till garden. Men det ar roliga saker man ar med om!

Liten uppdatering, fortsatt uppdatera mig, det ar sa kul!
Hoppas ni alla mar bra!
Nu ar det halvtid, hemma om en manad!

Hej pa er!
Nu sitter vi har igen vid vart lilla vanliga internetcafe i Nakuru. Det regnar ute, som det gor har ibland. Men det ar inte sno i alla fall. Och det ar bra for landet, for det ar otroligt torrt, men nu borjar det bli gront igen!

Den har veckan har vi sprungit till sjukhuset nastan varje dag. De har vattkopporna som barnen far smittas ju sa latt, och da ska de till doktorn tre ganger for att fa en fet antibiotika spruta i rumpan. Det ar modiga ungar, jag sjalv klarar inte av att se den langa nalen och tittar bort! Bra stod for barnen...
Och nar man ar hos doktorn ska de ju plotsligt ta lunch, sa da sitter man dar igen och vantar. Men vi har fatt rutin pa det nu kan man saga.
Och den har mataturesan dit (den tranga bussen), kostar 1 krona. Och det ar bara vuxna som ska betala. Men nar det kommer en msungu, alltsa vit manniska, sa vill de ju garna lura en och ta betalt av alla barnen ocksa ifall vi inte vet hur det ar. Sa haromdagen vagrade de forst slappa av oss nar jag inte ville betala for ungarna. Sa vi borjade tjafsa, men det ar lite svart att diskutera pa swahili. Och de andra i bussen bara skrattade at oss. Ja, sa for att komma av fick vi ju till slut ge med oss.

Men nar man ar i stan ar det alltid folk som ropar msungi efter en och nar man sitter i matatun och vantar pa att den ska fyllas for att aka hem, da svarmar forsaljarna runt en och ska salja alla mojliga konstiga saker. Allt ifran tvattlinor och kex till smycken och miniraknare. Och man far saga nej nej nej femton tusen ganger, for de menar anda att just deras krims krams verkligen ar nat for just mig. Sa en gang nar de kom med nagra rosa plastorhangen som en snubbe tyckte jag skulle ha, sa sa jag nej tack, jag har inga hal i orenen langre. Men da var han sa vanlig och tog upp en halpistol ur fickan och erbjod mig att gora hal dar pa bussen direkt. Smidigt kan man ju tycka. Aven lite obehagligt. Jag sa tack, men nej tack.

Men allt flyter pa, tiden gar fort pa nat konstigt satt.
Pa onsdag planerar jag och Sandra att ha var lyxdag och bada i ett av stans hotells utomhuspool och fa anvanda riktig dusch!! Det ska bli underbart!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag hoppas ni har det bra allihopa! Och beratta nat kul om Sverige!
Ta hand om er!
Puss och kram fran Unn

Hej pa er!
Nu sitter vi har igen vid vart lilla vanliga internetcafe i Nakuru. Det regnar ute, som det gor har ibland. Men det ar inte sno i alla fall. Och det ar bra for landet, for det ar otroligt torrt, men nu borjar det bli gront igen!

Den har veckan har vi sprungit till sjukhuset nastan varje dag. De har vattkopporna som barnen far smittas ju sa latt, och da ska de till doktorn tre ganger for att fa en fet antibiotika spruta i rumpan. Det ar modiga ungar, jag sjalv klarar inte av att se den langa nalen och tittar bort! Bra stod for barnen...
Och nar man ar hos doktorn ska de ju plotsligt ta lunch, sa da sitter man dar igen och vantar. Men vi har fatt rutin pa det nu kan man saga.
Och den har mataturesan dit (den tranga bussen), kostar 1 krona. Och det ar bara vuxna som ska betala. Men nar det kommer en msungu, alltsa vit manniska, sa vill de ju garna lura en och ta betalt av alla barnen ocksa ifall vi inte vet hur det ar. Sa haromdagen vagrade de forst slappa av oss nar jag inte ville betala for ungarna. Sa vi borjade tjafsa, men det ar lite svart att diskutera pa swahili. Och de andra i bussen bara skrattade at oss. Ja, sa for att komma av fick vi ju till slut ge med oss.

Men nar man ar i stan ar det alltid folk som ropar msungi efter en och nar man sitter i matatun och vantar pa att den ska fyllas for att aka hem, da svarmar forsaljarna runt en och ska salja alla mojliga konstiga saker. Allt ifran tvattlinor och kex till smycken och miniraknare. Och man far saga nej nej nej femton tusen ganger, for de menar anda att just deras krims krams verkligen ar nat for just mig. Sa en gang nar de kom med nagra rosa plastorhangen som en snubbe tyckte jag skulle ha, sa sa jag nej tack, jag har inga hal i orenen langre. Men da var han sa vanlig och tog upp en halpistol ur fickan och erbjod mig att gora hal dar pa bussen direkt. Smidigt kan man ju tycka. Aven lite obehagligt. Jag sa tack, men nej tack.

Men allt flyter pa, tiden gar fort pa nat konstigt satt.
Pa onsdag planerar jag och Sandra att ha var lyxdag och bada i ett av stans hotells utomhuspool och fa anvanda riktig dusch!! Det ska bli underbart!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag hoppas ni har det bra allihopa! Och beratta nat kul om Sverige!
Ta hand om er!
Puss och kram fran Unn

Hej pa er!
Da var man tillbaka i den stora staden, som egentligen inte ar sa stor. Det finns en huvudgata som man gar efter, men det ar valdigt mycket manniskor for det!
Dagarna flyter pa och nu har byggeleverna lamnat barnhemmet.
Det har borjat regna en massa, det pratas om den har stormen som ar pa vag, och den verkar ha kommit.
Igar var vi pa sjukhuset med fyra flickor som har vattkoppor och nar vi skulle hem sa verkade det inte komma nagon matatu, den tranga bussen alltsa, sa vi borjade ga. For det borjade namligen osregna och blev jattekallt. Eller kallt, det ar ju fortfarande varmare an hemma, men i Kenyamatt matt! Sa jag, Sandra och ungarna gick langs vagkanten helt genomblota och med skorna i handen. Men det ar lite fint anda. Man upplever nat nytt varje dag! Till slut kom det en buss i alla fall och vi hoppade in och blotte ner alla andra!
Och nar vi kom tillbaka sa hade vi inte atit pa nastan tio timmar for att allt tog san lang tid med sjukhusbesoket. (Vi fick forst sitta och vanta i tva timmar pa att doktorn skulle komma tillbaka fran sin lunch.)
Sa da festade jag och Sandra till det ordentligt! Makaroner med olja och salt, nyponsoppa och knackebrod! Vilket kalas! otroligt gott var det, har aldrig atit sa goda makaroner. De satt fint! Vi tackar byggarna som lamnade lite mat efter sig.

I lordags foljde jag och Sandra med tre av barnen som skulle till sin kyrka i byn Kampi Ya Moto som ligger cirka en timmes promenad bort, i kenyanskt tempo. Vi hade inte riktigt klart for oss vad vi var pa vag mot. Men vi blev placerade i en liten grupp och hade forst lite bibelundervisning. Sen foljde en gudstjanst pa swahili i tva timmar, de oversatte predikan for var skull daremot. Och under gudstjansten fick vi som blev kallade "the blessings" stalla oss upp och saga "Hi Church!" och hela kyrkan svarade. Aterigen en ny upplevelse.
Mycket ar valdigt olikt Sverige och man ar med om nya saker varje dag!

Annars lunkar allt pa och jag trivs fortfarande! Det ar svart att beskriva allt som hander, man maste egentligen vara har och uppleva det! Sa kom hit och halsa pa mig!!!

Ha det bra tills vi ses!!

Hej igen!
Idag ar det Sandras fodelsedag sa vi firar genom att aka in till stan och ska satta oss pa ett brittiskt cafe och ha en riktig vasterlandsk fika. :) Det blir fint!

Men allt ar bra och jag trivs jattebra har. Det har kommit ett gang byggelever med tva larare fran halmstad som ar har i drygt en vecka och bygger pa barnhemmet. De ar jattetrevliga och det ar fullt hus.

I sondags var vi med fem ungar pa ett flyktinglager och halsade pa deras mamma som de inte traffat pa over ett ar. Det var valdigt speciellt, mycket intryck att ta till sig. Lagret bestod av sma talt dar de ofta bodde manga manniskor pa liten yta. Sa fort vi kom dit sa samlades folk runt oss och fljde efter oss, for att vi var vita. Och sa gar man dar och plotsligt ar det en tvaarig unge som tar tag i ens hand och skrattar och ska ga med. Och sa var det hela tiden. Ungarna som bodde dar tog tag i en och gick med oss nar vi gick runt.
Mamman hade ordnat med stor lunch fast hon inte har nagra pengar. Och barnen var valdigt glada att vara dar och mamman otroligt tacksam. Vi hade ocksa med oss lite mat och frukt, dels grona applen som det verkade som att ingen av de nagonsin hade atit. De sag valdigt forundrade ut, men tyckte om det.
Det var ett valdigt fattigt omrade och  man blev alldeles matt av att vara dar. Men jag ar valdigt glad over att vi akte dit. Dels for ungarnas skull sjalvklart, men ocksa for egen skull. Man far lite nya perspektiv pa saker.
Som att man ser en unge ga forbi med en leksak slapandes efter sig, alltsa tva halva vattendunkar fasta i ett snore.
Det blir nog en stor omstallning att komma hem lagom till julstresse och julklappshysterin.

Annars rullar allt pa. Solen ar varm och skon.
Nar vi kom in till stan idag sa gick vi forbi ett hotell dar de har en utomhuspool och fragade hur mycket det kostade att bada i den. 30 kronor. Sa nan gang ska vi lyxa till det och komma hit och bada och fa anvanda riktiga duschar! Det blir fint.
Har an sa lange bara tvattat haret en gang pa de har 13 dagarna. Ursakta, det kanske ni inte vill veta, men det gar anda bra for alla ar skitiga har!

Ska forsoka ladda upp nagra bilder, de har datorerna ar val inte de snabbaste bara.

Ta hand om er!

Hej alllihopa! Nu ar jag tillbaka i Nakuru och internetcafeet. Har ar allt bra! Det ar spannande att vara har, mycket nya intryck hela tiden. Samtidigt som man vanjer sig vid saker valdigt fort. Som att man ar otroligt skitig hela tiden for det ar valdigt torrt och det yr sand for varje steg man tar. Att man moter kossor och getter nar man gar langs vagarna. Att ata samma mat varje dag, faktiskt helt okej gott. Att det springer sma kackerlackor pa vaggarna i matsalen. Vi har faktiskt nastan inga djur pa vart rum, vilket ar skont. Daremot hade vi en hysterisk spindeljakt en kvall da vi bad tva av pojkarna att komma in och fanga en fet spindel som satt pa vaggen i vart rum. Men den sprang ju runt och det tog en evig tid och blev en stor ommoblering for att fa fatt den. Och vi markte att en av killarna ocksa var valdigt radd for den och stod och studsade upp och ner. Men de fick tag pa den till slut. Ungarna ar supersota och kommer till en och tyr sig mer och mer. De forsoker lara oss swahili och tycker det ar kul nar vi maste upprepa det hundra ganger for att det ska fastna. Fint, men svart sprak. Dagarna ser lite olika ut, men vissa rutiner har man. Men allt gar i ett valdigt lugnt tempo, vilket ar valdigt skont och man kommer in i det. Vi ar med i skolan pa lektioner, hjalper till i koket med att servera lunch eller rensa majskorn och sen sjalvklart leker massa med barnen. Harom morgonen hjalpte jag till att mjolka kossan. :) I sondags var vi pa safari i lake nakuru, det var helt underbart. Akte runt i en bil med oppet tak och tog massa foton pa apor, zebror, giraffer och massa andra sota djur. Imorrn ska tva volontarer som varit har i 6 veckor ha lite avskedsfest och da ska vi baka chokladbollar till alla barnen. Det kommer bli nagra stycken, det ar cirka 100 barn och sen lite larare och personal osv.. Pa sondag ska jag och Sandra aka till ett flyktinglager med fem av barnen som ar syskon och de ska fa halsa pa sin mamma som de inte traffat pa ett ar. Det ska bli intressant och barnen langtar och blev valdigt glada nar de fick hora det. Det ar lite av vad som hander nu, men allt lunkar pa och det ar valdigt skont att vara har! Bilder kommer! Forhoppningsvis nasta gang. Det ar lite svart att ta foton for sa fort man tar fram kameran ska alla ungar bade ta foton och vara med pa bilderna och sa plotsligt ar det inget batteri kvar pa kameran. Men det kommer! Jag har ett kenyanskt nummer, sa om ni sitter hemma och undrar hur jag har det sa slang ivag ett sms till +254726961518!! :) Vad hander annars i Sverige? Ar det kallt? Uppdatera mig!! Vi hors igen, ta hand om er alla! ///Unn

Hejsan!