Pa vag...
Hejsan!
Idag ar en konstig dag.
Jag ar otroligt glad och pirrig for jag och Sandra ska om typ tre timmar satta oss pa bussen som ska ta oss till staden Mombasa vid kusten. Vi kommer aka hela natten och vakna upp i en ny stad. Dar ska vi slappa och bara njuta over att inte gora nanting. Bada i havet och ta vara pa de sista solstralarna jag far innan det ar dags att flyga hemat.
Det ar ocksa en sorglig dag. For jag har lamnat Phyllis. For den har gangen. Jag raknar med att komma tillbaka, men det vet man ju inte nar det ar. Det var konstigt att ata lunchen for sista gangen, som man atit samma nastan varje dag i tva manader. Hittade i och for sig massa kryp i sa man var inte sa sugen.
Det kandes jattekonstigt att saga hej da till alla underbara barn som jag kommer sakna sa mycket och bara traska darifran och saga vi ses igen, nar vet jag inte.
Konstigt att saga hej da till personalen. De var sa gulliga och foljde oss till vagen och hjalpte oss med mina vaskor. Otroligt mycket grejer jag hade med mig kandes det som...
Konstigt att sitta i den tranga matatun for sista gangen, min vaska lag fastspand pa taket sa jag var ju lite nervos over den hela tiden.
Sammanfattningsvis, det ar mycket som kanns konstigt. Och sorgligt. Men jag ska inte bli sentimental, for nu ska vi har sjukt roliga och skona dagar vid havet och sen ska jag aka hem, vilket ocksa ska bli supermysigt!!
Sen ska jag komma tillbaka igen som sagt!!!!!
Sa sa ar det!
Snart ses vi allihopa igen! Jag landar pa onsdag formiddag!
Jag langtar inte till kylan, men till fina familjen och alla vanner!
Ta hand om er sa lange!
Idag ar en konstig dag.
Jag ar otroligt glad och pirrig for jag och Sandra ska om typ tre timmar satta oss pa bussen som ska ta oss till staden Mombasa vid kusten. Vi kommer aka hela natten och vakna upp i en ny stad. Dar ska vi slappa och bara njuta over att inte gora nanting. Bada i havet och ta vara pa de sista solstralarna jag far innan det ar dags att flyga hemat.
Det ar ocksa en sorglig dag. For jag har lamnat Phyllis. For den har gangen. Jag raknar med att komma tillbaka, men det vet man ju inte nar det ar. Det var konstigt att ata lunchen for sista gangen, som man atit samma nastan varje dag i tva manader. Hittade i och for sig massa kryp i sa man var inte sa sugen.
Det kandes jattekonstigt att saga hej da till alla underbara barn som jag kommer sakna sa mycket och bara traska darifran och saga vi ses igen, nar vet jag inte.
Konstigt att saga hej da till personalen. De var sa gulliga och foljde oss till vagen och hjalpte oss med mina vaskor. Otroligt mycket grejer jag hade med mig kandes det som...
Konstigt att sitta i den tranga matatun for sista gangen, min vaska lag fastspand pa taket sa jag var ju lite nervos over den hela tiden.
Sammanfattningsvis, det ar mycket som kanns konstigt. Och sorgligt. Men jag ska inte bli sentimental, for nu ska vi har sjukt roliga och skona dagar vid havet och sen ska jag aka hem, vilket ocksa ska bli supermysigt!!
Sen ska jag komma tillbaka igen som sagt!!!!!
Sa sa ar det!
Snart ses vi allihopa igen! Jag landar pa onsdag formiddag!
Jag langtar inte till kylan, men till fina familjen och alla vanner!
Ta hand om er sa lange!
18e november
Tiden flyger! Jag brukar skriva det, men den gor verkligen det!
Nu ar det nastan bara en vecka kvar tills jag lamnar Phyllis. Kanns helt sjukt och trakigt, men ska samtidigt bli skont att komma hem.
Sa har ser aterstaende tid ut:
En vecka till pa Phyllis som ska innehalla, bibelstudie i Kampi Ya Motokyrkan pa lordag, ett besok pa barnfangelset senare idag, gudstjanst i kyrkan i Nakuru dit gatubarnen kommer, svensk middag for damerna i koket, beskada soluppgangen med varldens finaste utsikt, packa och stada och elda trasiga klader som inte ar varda att ta med tillbaka till Svea och framforallt, leka och umgas med barnen sa mycket som mojligt den sista tiden. De ar sa otroligt underbara och sota och jag fattar inte att man ska aka harifran och lamna dem. Men jag raknar med att komma tillbaka nan gang sa da kanns det lattare.
Sa det var veckan som kommer. For pa torsdag nasta vecka ska jag och Sandra aka in till Nakuru, darifran ta nattbussen till Mombasa pa kusten. Dar ska vi ligga pa stranden och slappa i nagra dagar. Sen aker vi till Nairobi dan innan jag aker hem. Sen gar mitt flyg pa tisdag den 1a december och jag landar i Stockholm onsdag den 2a december. Om exakt tva veckor. Jag forvantar mig en valkomstsang med massa fargglada banderoller. Kanske lite tal ut i flygplatshogtalarna ocksa. Jag ska klura pa det!
Sa nu vet ni vad jag kommer gora framover!
Jag kan beratta om min och Sandras pilgrimsfard i sondags.
Joshua, grannen som vi var och fikade hos och fick en hona av for nagra veckor sen. Vi hade lovat honom att folja med till hans kyrka. Och i sondags var det dags. Vi fick intrycket av att det inte var sa langt, att vi skulle vara tillbaka innan lunch. Men han maste ha menat att vi skulle na kyrkan innan lunch!
Vi borjade ga vid halv nio, och det var stekande sol och kanske 35 grader varmt. Vi hade inget vatten med oss och inget skydd for huvudet och ingen solkram i ansiktet. Vi trodde ju inte det var sa langt.
Vi gick over stora vackra falt och Joshua visade oss trad och buskar och vad de hette. Det var otroligt vackert alltihopa, en fin promenad.
Men den tog 2,5 timmar! Jag upprepar, tva och en halv timme, i gassande sol, utan vatten! Och hungriga blev vi ju!
Men till slut nadde vi kyrkan, som var ett litet lerhus med plattak och halmgolv och en forsamling pa 15 personer. Lag i en by med massa olika kyrkor, eller lerhus.
Men det var trevligt, vi fick stalla oss upp och presentera oss. Men det var en vacker promenad och det ar fint att denna 83ariga krutgubbe gar den har vagen varje sondag.
For sen skulle vi ju hem nastan lika langt igen. Vi genade lite. Sa kanske att det bara tog tva timmar och en kvart!
Men nar vi kom tillbaka sa hade Unn bytts ut mot kraftan. Jag hade alltsa brant mig an en gang i ansiktet.
Och vi hade ju lovat ungarna att ga en promenad pa sondagen, sa nar vi kom tillbaka var det bara att hinka i sig lite vatten och trycka i sig lite frukt (klockan var da fyra och vi hade inte atit sen frukost, forutom lite brod) och sen traska ivag ytterligare en timme.
Sa dagen bestod av att ga kan man saga!
Nu vet ni vad som hander har!
Tack for alla kommentarer, sa roligt att lasa. Och skont att ni inte heller tvattar er! Riktigt stod kanner jag! :) Det dar med att skapa en stodforening later super!
Ta hand om er, om tva veckor ar jag tillbaka i kalla Sverige! Da ses vi! Tills dess far ni ta hand om er!
Kwaheri!
Nu ar det nastan bara en vecka kvar tills jag lamnar Phyllis. Kanns helt sjukt och trakigt, men ska samtidigt bli skont att komma hem.
Sa har ser aterstaende tid ut:
En vecka till pa Phyllis som ska innehalla, bibelstudie i Kampi Ya Motokyrkan pa lordag, ett besok pa barnfangelset senare idag, gudstjanst i kyrkan i Nakuru dit gatubarnen kommer, svensk middag for damerna i koket, beskada soluppgangen med varldens finaste utsikt, packa och stada och elda trasiga klader som inte ar varda att ta med tillbaka till Svea och framforallt, leka och umgas med barnen sa mycket som mojligt den sista tiden. De ar sa otroligt underbara och sota och jag fattar inte att man ska aka harifran och lamna dem. Men jag raknar med att komma tillbaka nan gang sa da kanns det lattare.
Sa det var veckan som kommer. For pa torsdag nasta vecka ska jag och Sandra aka in till Nakuru, darifran ta nattbussen till Mombasa pa kusten. Dar ska vi ligga pa stranden och slappa i nagra dagar. Sen aker vi till Nairobi dan innan jag aker hem. Sen gar mitt flyg pa tisdag den 1a december och jag landar i Stockholm onsdag den 2a december. Om exakt tva veckor. Jag forvantar mig en valkomstsang med massa fargglada banderoller. Kanske lite tal ut i flygplatshogtalarna ocksa. Jag ska klura pa det!
Sa nu vet ni vad jag kommer gora framover!
Jag kan beratta om min och Sandras pilgrimsfard i sondags.
Joshua, grannen som vi var och fikade hos och fick en hona av for nagra veckor sen. Vi hade lovat honom att folja med till hans kyrka. Och i sondags var det dags. Vi fick intrycket av att det inte var sa langt, att vi skulle vara tillbaka innan lunch. Men han maste ha menat att vi skulle na kyrkan innan lunch!
Vi borjade ga vid halv nio, och det var stekande sol och kanske 35 grader varmt. Vi hade inget vatten med oss och inget skydd for huvudet och ingen solkram i ansiktet. Vi trodde ju inte det var sa langt.
Vi gick over stora vackra falt och Joshua visade oss trad och buskar och vad de hette. Det var otroligt vackert alltihopa, en fin promenad.
Men den tog 2,5 timmar! Jag upprepar, tva och en halv timme, i gassande sol, utan vatten! Och hungriga blev vi ju!
Men till slut nadde vi kyrkan, som var ett litet lerhus med plattak och halmgolv och en forsamling pa 15 personer. Lag i en by med massa olika kyrkor, eller lerhus.
Men det var trevligt, vi fick stalla oss upp och presentera oss. Men det var en vacker promenad och det ar fint att denna 83ariga krutgubbe gar den har vagen varje sondag.
For sen skulle vi ju hem nastan lika langt igen. Vi genade lite. Sa kanske att det bara tog tva timmar och en kvart!
Men nar vi kom tillbaka sa hade Unn bytts ut mot kraftan. Jag hade alltsa brant mig an en gang i ansiktet.
Och vi hade ju lovat ungarna att ga en promenad pa sondagen, sa nar vi kom tillbaka var det bara att hinka i sig lite vatten och trycka i sig lite frukt (klockan var da fyra och vi hade inte atit sen frukost, forutom lite brod) och sen traska ivag ytterligare en timme.
Sa dagen bestod av att ga kan man saga!
Nu vet ni vad som hander har!
Tack for alla kommentarer, sa roligt att lasa. Och skont att ni inte heller tvattar er! Riktigt stod kanner jag! :) Det dar med att skapa en stodforening later super!
Ta hand om er, om tva veckor ar jag tillbaka i kalla Sverige! Da ses vi! Tills dess far ni ta hand om er!
Kwaheri!
Fredag den 13e
Otursdagen.. Kanns okej an sa lange..
Ja da har man varit magsjuk i veckan. Inte sa kul, men jag overlevde! :) Men jag har lart mig att jag nog inte ska ata den okokta majsen som legat pa marken. Det sa ju faktiskt Pappa och Kersti tydligt innan jag akte, att jag inte skulle ata olagad mat. Men i alla fall... Ungarna gor ju det!
Regnperioden ar over har och nu ar det hett och straland sol varje dag! Det gillar jag, aven om landet behover regn, men anda. Fasar for det svenska klimatet. Kommer frysa ihjal. Vore ju ett trakigt slut pa ens liv, att komma hem och direkt frysa ihjal..
Idag var jag och Sandra med en svensk missionar som har varit har i tre ar och ska vara har nastan ett ar till, och en kenyansk pastor och gick med de pa deras streetwalk. Det ar nagot de gor varje fredag, och da gar de runt och halsar pa och pratar med alla gatupojkar. Det ar valdigt mycket barn som bor pa gatan har, och alla gar runt med limflaskor och sniffar. Det ar otroligt jobbigt att se. Men det var givande att folja med dem idag, och fa se ungarna pa lite narmare hall. Man far verkligen perspektiv pa saker, men det ar samtidigt svart att ta in, for man vet inte riktigt hur man ska hantera det. Att man skulle komma till ett lage da man blir van att se fattiga gatupojkar runt om en trodde jag inte.
Men pa barnhemmet ar allt bra. Barnen har haft en veckas lov nu och det har vart valdigt mysiga och intensiva dagar. Vi har vart ute pa promenader med dem, och det tycker de ar otroligt kul. Aldrig sett ungar bli sa glada over att fa ga ut och ga. Men de tycker det ar spanannde att gora nat nytt och komma ifran garden lite tror jag. En dag var vi 55 stycken som gick. Da var det inte manga kvar pa hemmet. :)
Igar nar vi gick tillbaka fran var promenad och hade kanske 500 meter kvar sa kom en av grannarna i sin lilla bil med flak. Han stannade och pratade lite och fragade om vi ville aka sista biten. Sa jag, Sandra, ungarna Martha, Bogo och Willy hoppade upp pa flaket och skumpade fram och yrde upp damm. Och lilla Bogo som har varldens underbaraste garv tjot av skratt hela vagen. Hur sot som helst!
Nu ska vi snart ut i varmen igen. Sandra borjar bli stressad over nagra kenyaner som sitter bredvid henne och vill ha hennes nummer.
Fortsatt ta hand om er dar hemma!
Parantes som ni kanske bara tycker ar ofrasch, men idag kommer jag inte hinna "duscha" och tvatta mitt har, och imorgon var det nio dagar sen sist! Men da ska vi lana grannens riktiga dusch, sa det blir fantastiskt!! Bara sa ni vet!
Puss och kram pa er!
Ja da har man varit magsjuk i veckan. Inte sa kul, men jag overlevde! :) Men jag har lart mig att jag nog inte ska ata den okokta majsen som legat pa marken. Det sa ju faktiskt Pappa och Kersti tydligt innan jag akte, att jag inte skulle ata olagad mat. Men i alla fall... Ungarna gor ju det!
Regnperioden ar over har och nu ar det hett och straland sol varje dag! Det gillar jag, aven om landet behover regn, men anda. Fasar for det svenska klimatet. Kommer frysa ihjal. Vore ju ett trakigt slut pa ens liv, att komma hem och direkt frysa ihjal..
Idag var jag och Sandra med en svensk missionar som har varit har i tre ar och ska vara har nastan ett ar till, och en kenyansk pastor och gick med de pa deras streetwalk. Det ar nagot de gor varje fredag, och da gar de runt och halsar pa och pratar med alla gatupojkar. Det ar valdigt mycket barn som bor pa gatan har, och alla gar runt med limflaskor och sniffar. Det ar otroligt jobbigt att se. Men det var givande att folja med dem idag, och fa se ungarna pa lite narmare hall. Man far verkligen perspektiv pa saker, men det ar samtidigt svart att ta in, for man vet inte riktigt hur man ska hantera det. Att man skulle komma till ett lage da man blir van att se fattiga gatupojkar runt om en trodde jag inte.
Men pa barnhemmet ar allt bra. Barnen har haft en veckas lov nu och det har vart valdigt mysiga och intensiva dagar. Vi har vart ute pa promenader med dem, och det tycker de ar otroligt kul. Aldrig sett ungar bli sa glada over att fa ga ut och ga. Men de tycker det ar spanannde att gora nat nytt och komma ifran garden lite tror jag. En dag var vi 55 stycken som gick. Da var det inte manga kvar pa hemmet. :)
Igar nar vi gick tillbaka fran var promenad och hade kanske 500 meter kvar sa kom en av grannarna i sin lilla bil med flak. Han stannade och pratade lite och fragade om vi ville aka sista biten. Sa jag, Sandra, ungarna Martha, Bogo och Willy hoppade upp pa flaket och skumpade fram och yrde upp damm. Och lilla Bogo som har varldens underbaraste garv tjot av skratt hela vagen. Hur sot som helst!
Nu ska vi snart ut i varmen igen. Sandra borjar bli stressad over nagra kenyaner som sitter bredvid henne och vill ha hennes nummer.
Fortsatt ta hand om er dar hemma!
Parantes som ni kanske bara tycker ar ofrasch, men idag kommer jag inte hinna "duscha" och tvatta mitt har, och imorgon var det nio dagar sen sist! Men da ska vi lana grannens riktiga dusch, sa det blir fantastiskt!! Bara sa ni vet!
Puss och kram pa er!
4 november
Hej pa er, och tack for alla kommentarer. Det ar sa kul att lasa, och att ni laser!
Ja da var det plotsligt november! Tiden gar bara fortare och fortare.
Idag ar vi inne i stan och ska kopa extra mycket mat. Vi ska namligen ha en hel chilldag imorgon. Da ska vi gora absolut ingenting pa hela dagen och laga god mat och gora chokladbollar och bara slappa. Ingen ugali!
Sen gar ungarna pa lov pa fredag for en vecka, sa det blir kul. Da ar de mer fria under dagarna.
De gar sjukt langa dagar i skolan har, langre en min langsta dag nansin och da hade vi anda sjuka dagar pa gymnasiet, tyckte vi. Jag har omvarderat det nu. Har gar ungarna upp klockan fem, for de borjar skolan halv sju!!!!! Sen gar de till fyra!!!! Och klass atta gar ofta langre, till fem typ!!!! Och sen har de ju laxor ocksa!!!!!! Mycket utropstecken har, men det ar de varda! De gar pa lordagar ocksa, men da "bara" till lunch!!!!!!!!!!!
I alla fall. Inget nytt har hant sen sist, det var ju inte sa lange sen jag satt har.
Men jag kan beratta om de fina aventyr man ar med pa varje gang man aker matatu.
De har namligen inga trafikregler har, vad jag har markt av. Jo en kanske, att man ska kora pa vanster sida. Men man ser nastan aldrig nagra skyltar. Ibland en handskriven sak som varnar for gupp. Och da gor man ju en kraftig inbromsning precis innan. Sen ska man tuta lite hela tiden, garna ofta. Om manser nan man kanner som ar ute och promenerar, om man kanner nan i en motande bil, om man ska kora om, eller om man bara inte tutat pa ett tag. Och samma sak galler for att blinka, om man ser nan man kanner, ska kora om, eller bara nar som helst.
Vad som galler for omkorningar sa har jag fattat det sa har. Kor garna om i backe, eller i kurva, eller i annan skymd sikt. Pa vilken sida som passar for stunden. Garna om du kan se den motande bilen sa att det blir tajt nar du gar tillbaka till ratt sida av vagen. Och om det ar sa att det inte kommer en motande bil, sa ligg kvar pa hoger sida tills det kommer nan. Lika bra liksom.
Och hastighetsbegransning finns ju inte. Varfor det, da tar det ju bara langre tid att komma fram..
Och nar man ska parkera i stan sa har de ett sa smart system. Man ska betala till nan av vakterna som gar langs gatorna och fa en slags parkeringsbiljett. Men om man inte gor det och de ser en bil utan biljett, da tar de bara fram en jattestor kedja och laser fast hjulet sa att bilen inte kan kora ivag. Sjukt praktiskt. For att fa loss hjulet ar det nan slags av boter gissar jag. Men det blir svart att smita i alla fall.
Och de har matatusarna ar ju inga nyservade bilar pa nat satt. De later och skumpar och gnisslar och far fram andra ljud man inte trodde en bil kunde frambringa. Nar vi akte forra veckan sa var vi centimeter ifran att kora pa en gubbes halsenor dar han gick och skot en tungt lastad karra framfor sig pa vagen. Men da var det ju en kraftig inbromsning saklart. Men det satt tva damer i framsatet och speciellt en av dem blev radd under inbromsningen, alla i bilen holl andan. Men hon tog ut det pa backspegeln som hon tog tag i som stod. Och den lastnade ju saklart. Alla skrattade och hennes kompis gjorde ett lamt forsok att satta tillbaka den. Hon hade ingen koll. Men den gick ju inte att satta fast, sa vi korde bara vidare och sa var det glomt.
Som sagt. Trafiken har ar sma aventyr. Men det ar spannande.
Kor lugnt dar hemma sa lange, tanker ju inte vi gora har, men i alla fall.
Ja da var det plotsligt november! Tiden gar bara fortare och fortare.
Idag ar vi inne i stan och ska kopa extra mycket mat. Vi ska namligen ha en hel chilldag imorgon. Da ska vi gora absolut ingenting pa hela dagen och laga god mat och gora chokladbollar och bara slappa. Ingen ugali!
Sen gar ungarna pa lov pa fredag for en vecka, sa det blir kul. Da ar de mer fria under dagarna.
De gar sjukt langa dagar i skolan har, langre en min langsta dag nansin och da hade vi anda sjuka dagar pa gymnasiet, tyckte vi. Jag har omvarderat det nu. Har gar ungarna upp klockan fem, for de borjar skolan halv sju!!!!! Sen gar de till fyra!!!! Och klass atta gar ofta langre, till fem typ!!!! Och sen har de ju laxor ocksa!!!!!! Mycket utropstecken har, men det ar de varda! De gar pa lordagar ocksa, men da "bara" till lunch!!!!!!!!!!!
I alla fall. Inget nytt har hant sen sist, det var ju inte sa lange sen jag satt har.
Men jag kan beratta om de fina aventyr man ar med pa varje gang man aker matatu.
De har namligen inga trafikregler har, vad jag har markt av. Jo en kanske, att man ska kora pa vanster sida. Men man ser nastan aldrig nagra skyltar. Ibland en handskriven sak som varnar for gupp. Och da gor man ju en kraftig inbromsning precis innan. Sen ska man tuta lite hela tiden, garna ofta. Om manser nan man kanner som ar ute och promenerar, om man kanner nan i en motande bil, om man ska kora om, eller om man bara inte tutat pa ett tag. Och samma sak galler for att blinka, om man ser nan man kanner, ska kora om, eller bara nar som helst.
Vad som galler for omkorningar sa har jag fattat det sa har. Kor garna om i backe, eller i kurva, eller i annan skymd sikt. Pa vilken sida som passar for stunden. Garna om du kan se den motande bilen sa att det blir tajt nar du gar tillbaka till ratt sida av vagen. Och om det ar sa att det inte kommer en motande bil, sa ligg kvar pa hoger sida tills det kommer nan. Lika bra liksom.
Och hastighetsbegransning finns ju inte. Varfor det, da tar det ju bara langre tid att komma fram..
Och nar man ska parkera i stan sa har de ett sa smart system. Man ska betala till nan av vakterna som gar langs gatorna och fa en slags parkeringsbiljett. Men om man inte gor det och de ser en bil utan biljett, da tar de bara fram en jattestor kedja och laser fast hjulet sa att bilen inte kan kora ivag. Sjukt praktiskt. For att fa loss hjulet ar det nan slags av boter gissar jag. Men det blir svart att smita i alla fall.
Och de har matatusarna ar ju inga nyservade bilar pa nat satt. De later och skumpar och gnisslar och far fram andra ljud man inte trodde en bil kunde frambringa. Nar vi akte forra veckan sa var vi centimeter ifran att kora pa en gubbes halsenor dar han gick och skot en tungt lastad karra framfor sig pa vagen. Men da var det ju en kraftig inbromsning saklart. Men det satt tva damer i framsatet och speciellt en av dem blev radd under inbromsningen, alla i bilen holl andan. Men hon tog ut det pa backspegeln som hon tog tag i som stod. Och den lastnade ju saklart. Alla skrattade och hennes kompis gjorde ett lamt forsok att satta tillbaka den. Hon hade ingen koll. Men den gick ju inte att satta fast, sa vi korde bara vidare och sa var det glomt.
Som sagt. Trafiken har ar sma aventyr. Men det ar spannande.
Kor lugnt dar hemma sa lange, tanker ju inte vi gora har, men i alla fall.
31 oktober
Ja da var det sista dagen pa oktober. Kanns konstigt. Kanns som det gar fort samtidigt som det kanns valdigt langesen jag var hemma. Plus att November som borjar ska ju var kall och mork, har fortsatter vadret stabilt och bra. Lite kallt ibland i och for sig, kanske bara 20 grader och molnigt. Men tur man har sin fleacetroja da..
Dagarna rullar pa, mindre sjukhubesok den har veckan! Daremot var vi pa ett nytt sjukhus i mandags dar Sandra undersokte om hon hade malaria, vilket hon inte hade. Det ar vi glada for. Medan vi vantade, for allt gar ju som sagt valdigt langsamt, och trots att det har sjukhuset var lite battre och mer strukturerat an det vi brukar aka till, sa ar det ju fortfarande valdigt forvirrat och ostrukturerat alltihop. I alla fall, medan vi vantade, sa var jag dum och svensk och lade mig i solen mitt under de starkaste timmarna och tankte att det var skont. Sa efter det var jag knallrod i flera dagar, sag inte klok ut. Sandra kallade mig for kraftan. Och nu ar ja inne i min fjallningsfas och det ser inte heller klokt ut.. jaja..
I onsdags var vi inne i stan och hade var lyxdag. Vi gick till marica hotell och betalade 30 kronor, fick varsin handduk och en skpasnyckel och tillgang till deras pool och dusch!!!!! Otroligt underbart skont. Somnade i solstolen, ansiktet skyddat under en troja och hela jag insmord i solkram, man lar sig av sina misstag.. Sen en god lunch. Eller helt okej skulle den varit hema i Sverige, men har efter samma mat jamt sa var den fantastisk! Spaghetti och tomatsas!
SEN det underbaraste pa dagen, en dusch! Med vatten som kom uppifran. Som var varmt. Och inte luktade ackligt. Ja ni hor hur bra det later! Och ni ska veta vilken lyx ni har det dar hemma med kaklade badrum och varmvatten. Vi blev i alla fall sa rena bada tva att det kandes som det lyste om oss nar vi gick darifran.
Nu ar man ju skitig igen, och det kanns ocksa bra...
Vi har aven varit pa besok hos grannen till barnhemmet, Joshua 83 ar, kusin till en av de som driver barnhemmet. Vi hade med oss te och kex och satt dar och fikade med hans tva fruar. Som tack sa fick vi dels lite mat, alltsa ugali, den dar majsgroten som vi ater varje dag. Vi fick aven med oss en hona som de band i fotterna och sa satt vi med den dar i knat. det var en ny slags present for oss bada. De skrattade nar vi inte visste riktigt hur man skulle halla den. De visade aven hur vi skulle slakta den for att kaka. "Not animal, food!!" sa han. Vi forsokte saga tack men nej tack, men det ar inte sa latt att saga emot den kenyanska gastvanligheten. Vi sa ju inte att bade jag och Sandra ar vegeterianer..
Vi slappte los den i smyg nar vi kom tillbaka till garden. Men det ar roliga saker man ar med om!
Liten uppdatering, fortsatt uppdatera mig, det ar sa kul!
Hoppas ni alla mar bra!
Nu ar det halvtid, hemma om en manad!
Dagarna rullar pa, mindre sjukhubesok den har veckan! Daremot var vi pa ett nytt sjukhus i mandags dar Sandra undersokte om hon hade malaria, vilket hon inte hade. Det ar vi glada for. Medan vi vantade, for allt gar ju som sagt valdigt langsamt, och trots att det har sjukhuset var lite battre och mer strukturerat an det vi brukar aka till, sa ar det ju fortfarande valdigt forvirrat och ostrukturerat alltihop. I alla fall, medan vi vantade, sa var jag dum och svensk och lade mig i solen mitt under de starkaste timmarna och tankte att det var skont. Sa efter det var jag knallrod i flera dagar, sag inte klok ut. Sandra kallade mig for kraftan. Och nu ar ja inne i min fjallningsfas och det ser inte heller klokt ut.. jaja..
I onsdags var vi inne i stan och hade var lyxdag. Vi gick till marica hotell och betalade 30 kronor, fick varsin handduk och en skpasnyckel och tillgang till deras pool och dusch!!!!! Otroligt underbart skont. Somnade i solstolen, ansiktet skyddat under en troja och hela jag insmord i solkram, man lar sig av sina misstag.. Sen en god lunch. Eller helt okej skulle den varit hema i Sverige, men har efter samma mat jamt sa var den fantastisk! Spaghetti och tomatsas!
SEN det underbaraste pa dagen, en dusch! Med vatten som kom uppifran. Som var varmt. Och inte luktade ackligt. Ja ni hor hur bra det later! Och ni ska veta vilken lyx ni har det dar hemma med kaklade badrum och varmvatten. Vi blev i alla fall sa rena bada tva att det kandes som det lyste om oss nar vi gick darifran.
Nu ar man ju skitig igen, och det kanns ocksa bra...
Vi har aven varit pa besok hos grannen till barnhemmet, Joshua 83 ar, kusin till en av de som driver barnhemmet. Vi hade med oss te och kex och satt dar och fikade med hans tva fruar. Som tack sa fick vi dels lite mat, alltsa ugali, den dar majsgroten som vi ater varje dag. Vi fick aven med oss en hona som de band i fotterna och sa satt vi med den dar i knat. det var en ny slags present for oss bada. De skrattade nar vi inte visste riktigt hur man skulle halla den. De visade aven hur vi skulle slakta den for att kaka. "Not animal, food!!" sa han. Vi forsokte saga tack men nej tack, men det ar inte sa latt att saga emot den kenyanska gastvanligheten. Vi sa ju inte att bade jag och Sandra ar vegeterianer..
Vi slappte los den i smyg nar vi kom tillbaka till garden. Men det ar roliga saker man ar med om!
Liten uppdatering, fortsatt uppdatera mig, det ar sa kul!
Hoppas ni alla mar bra!
Nu ar det halvtid, hemma om en manad!
24 oktober 2009
Hej pa er!
Nu sitter vi har igen vid vart lilla vanliga internetcafe i Nakuru. Det regnar ute, som det gor har ibland. Men det ar inte sno i alla fall. Och det ar bra for landet, for det ar otroligt torrt, men nu borjar det bli gront igen!
Den har veckan har vi sprungit till sjukhuset nastan varje dag. De har vattkopporna som barnen far smittas ju sa latt, och da ska de till doktorn tre ganger for att fa en fet antibiotika spruta i rumpan. Det ar modiga ungar, jag sjalv klarar inte av att se den langa nalen och tittar bort! Bra stod for barnen...
Och nar man ar hos doktorn ska de ju plotsligt ta lunch, sa da sitter man dar igen och vantar. Men vi har fatt rutin pa det nu kan man saga.
Och den har mataturesan dit (den tranga bussen), kostar 1 krona. Och det ar bara vuxna som ska betala. Men nar det kommer en msungu, alltsa vit manniska, sa vill de ju garna lura en och ta betalt av alla barnen ocksa ifall vi inte vet hur det ar. Sa haromdagen vagrade de forst slappa av oss nar jag inte ville betala for ungarna. Sa vi borjade tjafsa, men det ar lite svart att diskutera pa swahili. Och de andra i bussen bara skrattade at oss. Ja, sa for att komma av fick vi ju till slut ge med oss.
Men nar man ar i stan ar det alltid folk som ropar msungi efter en och nar man sitter i matatun och vantar pa att den ska fyllas for att aka hem, da svarmar forsaljarna runt en och ska salja alla mojliga konstiga saker. Allt ifran tvattlinor och kex till smycken och miniraknare. Och man far saga nej nej nej femton tusen ganger, for de menar anda att just deras krims krams verkligen ar nat for just mig. Sa en gang nar de kom med nagra rosa plastorhangen som en snubbe tyckte jag skulle ha, sa sa jag nej tack, jag har inga hal i orenen langre. Men da var han sa vanlig och tog upp en halpistol ur fickan och erbjod mig att gora hal dar pa bussen direkt. Smidigt kan man ju tycka. Aven lite obehagligt. Jag sa tack, men nej tack.
Men allt flyter pa, tiden gar fort pa nat konstigt satt.
Pa onsdag planerar jag och Sandra att ha var lyxdag och bada i ett av stans hotells utomhuspool och fa anvanda riktig dusch!! Det ska bli underbart!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag hoppas ni har det bra allihopa! Och beratta nat kul om Sverige!
Ta hand om er!
Puss och kram fran Unn
Nu sitter vi har igen vid vart lilla vanliga internetcafe i Nakuru. Det regnar ute, som det gor har ibland. Men det ar inte sno i alla fall. Och det ar bra for landet, for det ar otroligt torrt, men nu borjar det bli gront igen!
Den har veckan har vi sprungit till sjukhuset nastan varje dag. De har vattkopporna som barnen far smittas ju sa latt, och da ska de till doktorn tre ganger for att fa en fet antibiotika spruta i rumpan. Det ar modiga ungar, jag sjalv klarar inte av att se den langa nalen och tittar bort! Bra stod for barnen...
Och nar man ar hos doktorn ska de ju plotsligt ta lunch, sa da sitter man dar igen och vantar. Men vi har fatt rutin pa det nu kan man saga.
Och den har mataturesan dit (den tranga bussen), kostar 1 krona. Och det ar bara vuxna som ska betala. Men nar det kommer en msungu, alltsa vit manniska, sa vill de ju garna lura en och ta betalt av alla barnen ocksa ifall vi inte vet hur det ar. Sa haromdagen vagrade de forst slappa av oss nar jag inte ville betala for ungarna. Sa vi borjade tjafsa, men det ar lite svart att diskutera pa swahili. Och de andra i bussen bara skrattade at oss. Ja, sa for att komma av fick vi ju till slut ge med oss.
Men nar man ar i stan ar det alltid folk som ropar msungi efter en och nar man sitter i matatun och vantar pa att den ska fyllas for att aka hem, da svarmar forsaljarna runt en och ska salja alla mojliga konstiga saker. Allt ifran tvattlinor och kex till smycken och miniraknare. Och man far saga nej nej nej femton tusen ganger, for de menar anda att just deras krims krams verkligen ar nat for just mig. Sa en gang nar de kom med nagra rosa plastorhangen som en snubbe tyckte jag skulle ha, sa sa jag nej tack, jag har inga hal i orenen langre. Men da var han sa vanlig och tog upp en halpistol ur fickan och erbjod mig att gora hal dar pa bussen direkt. Smidigt kan man ju tycka. Aven lite obehagligt. Jag sa tack, men nej tack.
Men allt flyter pa, tiden gar fort pa nat konstigt satt.
Pa onsdag planerar jag och Sandra att ha var lyxdag och bada i ett av stans hotells utomhuspool och fa anvanda riktig dusch!! Det ska bli underbart!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag hoppas ni har det bra allihopa! Och beratta nat kul om Sverige!
Ta hand om er!
Puss och kram fran Unn
24 oktober 2009
Hej pa er!
Nu sitter vi har igen vid vart lilla vanliga internetcafe i Nakuru. Det regnar ute, som det gor har ibland. Men det ar inte sno i alla fall. Och det ar bra for landet, for det ar otroligt torrt, men nu borjar det bli gront igen!
Den har veckan har vi sprungit till sjukhuset nastan varje dag. De har vattkopporna som barnen far smittas ju sa latt, och da ska de till doktorn tre ganger for att fa en fet antibiotika spruta i rumpan. Det ar modiga ungar, jag sjalv klarar inte av att se den langa nalen och tittar bort! Bra stod for barnen...
Och nar man ar hos doktorn ska de ju plotsligt ta lunch, sa da sitter man dar igen och vantar. Men vi har fatt rutin pa det nu kan man saga.
Och den har mataturesan dit (den tranga bussen), kostar 1 krona. Och det ar bara vuxna som ska betala. Men nar det kommer en msungu, alltsa vit manniska, sa vill de ju garna lura en och ta betalt av alla barnen ocksa ifall vi inte vet hur det ar. Sa haromdagen vagrade de forst slappa av oss nar jag inte ville betala for ungarna. Sa vi borjade tjafsa, men det ar lite svart att diskutera pa swahili. Och de andra i bussen bara skrattade at oss. Ja, sa for att komma av fick vi ju till slut ge med oss.
Men nar man ar i stan ar det alltid folk som ropar msungi efter en och nar man sitter i matatun och vantar pa att den ska fyllas for att aka hem, da svarmar forsaljarna runt en och ska salja alla mojliga konstiga saker. Allt ifran tvattlinor och kex till smycken och miniraknare. Och man far saga nej nej nej femton tusen ganger, for de menar anda att just deras krims krams verkligen ar nat for just mig. Sa en gang nar de kom med nagra rosa plastorhangen som en snubbe tyckte jag skulle ha, sa sa jag nej tack, jag har inga hal i orenen langre. Men da var han sa vanlig och tog upp en halpistol ur fickan och erbjod mig att gora hal dar pa bussen direkt. Smidigt kan man ju tycka. Aven lite obehagligt. Jag sa tack, men nej tack.
Men allt flyter pa, tiden gar fort pa nat konstigt satt.
Pa onsdag planerar jag och Sandra att ha var lyxdag och bada i ett av stans hotells utomhuspool och fa anvanda riktig dusch!! Det ska bli underbart!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag hoppas ni har det bra allihopa! Och beratta nat kul om Sverige!
Ta hand om er!
Puss och kram fran Unn
Nu sitter vi har igen vid vart lilla vanliga internetcafe i Nakuru. Det regnar ute, som det gor har ibland. Men det ar inte sno i alla fall. Och det ar bra for landet, for det ar otroligt torrt, men nu borjar det bli gront igen!
Den har veckan har vi sprungit till sjukhuset nastan varje dag. De har vattkopporna som barnen far smittas ju sa latt, och da ska de till doktorn tre ganger for att fa en fet antibiotika spruta i rumpan. Det ar modiga ungar, jag sjalv klarar inte av att se den langa nalen och tittar bort! Bra stod for barnen...
Och nar man ar hos doktorn ska de ju plotsligt ta lunch, sa da sitter man dar igen och vantar. Men vi har fatt rutin pa det nu kan man saga.
Och den har mataturesan dit (den tranga bussen), kostar 1 krona. Och det ar bara vuxna som ska betala. Men nar det kommer en msungu, alltsa vit manniska, sa vill de ju garna lura en och ta betalt av alla barnen ocksa ifall vi inte vet hur det ar. Sa haromdagen vagrade de forst slappa av oss nar jag inte ville betala for ungarna. Sa vi borjade tjafsa, men det ar lite svart att diskutera pa swahili. Och de andra i bussen bara skrattade at oss. Ja, sa for att komma av fick vi ju till slut ge med oss.
Men nar man ar i stan ar det alltid folk som ropar msungi efter en och nar man sitter i matatun och vantar pa att den ska fyllas for att aka hem, da svarmar forsaljarna runt en och ska salja alla mojliga konstiga saker. Allt ifran tvattlinor och kex till smycken och miniraknare. Och man far saga nej nej nej femton tusen ganger, for de menar anda att just deras krims krams verkligen ar nat for just mig. Sa en gang nar de kom med nagra rosa plastorhangen som en snubbe tyckte jag skulle ha, sa sa jag nej tack, jag har inga hal i orenen langre. Men da var han sa vanlig och tog upp en halpistol ur fickan och erbjod mig att gora hal dar pa bussen direkt. Smidigt kan man ju tycka. Aven lite obehagligt. Jag sa tack, men nej tack.
Men allt flyter pa, tiden gar fort pa nat konstigt satt.
Pa onsdag planerar jag och Sandra att ha var lyxdag och bada i ett av stans hotells utomhuspool och fa anvanda riktig dusch!! Det ska bli underbart!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag hoppas ni har det bra allihopa! Och beratta nat kul om Sverige!
Ta hand om er!
Puss och kram fran Unn
19 oktober I Kenya
Hej pa er!
Da var man tillbaka i den stora staden, som egentligen inte ar sa stor. Det finns en huvudgata som man gar efter, men det ar valdigt mycket manniskor for det!
Dagarna flyter pa och nu har byggeleverna lamnat barnhemmet.
Det har borjat regna en massa, det pratas om den har stormen som ar pa vag, och den verkar ha kommit.
Igar var vi pa sjukhuset med fyra flickor som har vattkoppor och nar vi skulle hem sa verkade det inte komma nagon matatu, den tranga bussen alltsa, sa vi borjade ga. For det borjade namligen osregna och blev jattekallt. Eller kallt, det ar ju fortfarande varmare an hemma, men i Kenyamatt matt! Sa jag, Sandra och ungarna gick langs vagkanten helt genomblota och med skorna i handen. Men det ar lite fint anda. Man upplever nat nytt varje dag! Till slut kom det en buss i alla fall och vi hoppade in och blotte ner alla andra!
Och nar vi kom tillbaka sa hade vi inte atit pa nastan tio timmar for att allt tog san lang tid med sjukhusbesoket. (Vi fick forst sitta och vanta i tva timmar pa att doktorn skulle komma tillbaka fran sin lunch.)
Sa da festade jag och Sandra till det ordentligt! Makaroner med olja och salt, nyponsoppa och knackebrod! Vilket kalas! otroligt gott var det, har aldrig atit sa goda makaroner. De satt fint! Vi tackar byggarna som lamnade lite mat efter sig.
I lordags foljde jag och Sandra med tre av barnen som skulle till sin kyrka i byn Kampi Ya Moto som ligger cirka en timmes promenad bort, i kenyanskt tempo. Vi hade inte riktigt klart for oss vad vi var pa vag mot. Men vi blev placerade i en liten grupp och hade forst lite bibelundervisning. Sen foljde en gudstjanst pa swahili i tva timmar, de oversatte predikan for var skull daremot. Och under gudstjansten fick vi som blev kallade "the blessings" stalla oss upp och saga "Hi Church!" och hela kyrkan svarade. Aterigen en ny upplevelse.
Mycket ar valdigt olikt Sverige och man ar med om nya saker varje dag!
Annars lunkar allt pa och jag trivs fortfarande! Det ar svart att beskriva allt som hander, man maste egentligen vara har och uppleva det! Sa kom hit och halsa pa mig!!!
Ha det bra tills vi ses!!
Da var man tillbaka i den stora staden, som egentligen inte ar sa stor. Det finns en huvudgata som man gar efter, men det ar valdigt mycket manniskor for det!
Dagarna flyter pa och nu har byggeleverna lamnat barnhemmet.
Det har borjat regna en massa, det pratas om den har stormen som ar pa vag, och den verkar ha kommit.
Igar var vi pa sjukhuset med fyra flickor som har vattkoppor och nar vi skulle hem sa verkade det inte komma nagon matatu, den tranga bussen alltsa, sa vi borjade ga. For det borjade namligen osregna och blev jattekallt. Eller kallt, det ar ju fortfarande varmare an hemma, men i Kenyamatt matt! Sa jag, Sandra och ungarna gick langs vagkanten helt genomblota och med skorna i handen. Men det ar lite fint anda. Man upplever nat nytt varje dag! Till slut kom det en buss i alla fall och vi hoppade in och blotte ner alla andra!
Och nar vi kom tillbaka sa hade vi inte atit pa nastan tio timmar for att allt tog san lang tid med sjukhusbesoket. (Vi fick forst sitta och vanta i tva timmar pa att doktorn skulle komma tillbaka fran sin lunch.)
Sa da festade jag och Sandra till det ordentligt! Makaroner med olja och salt, nyponsoppa och knackebrod! Vilket kalas! otroligt gott var det, har aldrig atit sa goda makaroner. De satt fint! Vi tackar byggarna som lamnade lite mat efter sig.
I lordags foljde jag och Sandra med tre av barnen som skulle till sin kyrka i byn Kampi Ya Moto som ligger cirka en timmes promenad bort, i kenyanskt tempo. Vi hade inte riktigt klart for oss vad vi var pa vag mot. Men vi blev placerade i en liten grupp och hade forst lite bibelundervisning. Sen foljde en gudstjanst pa swahili i tva timmar, de oversatte predikan for var skull daremot. Och under gudstjansten fick vi som blev kallade "the blessings" stalla oss upp och saga "Hi Church!" och hela kyrkan svarade. Aterigen en ny upplevelse.
Mycket ar valdigt olikt Sverige och man ar med om nya saker varje dag!
Annars lunkar allt pa och jag trivs fortfarande! Det ar svart att beskriva allt som hander, man maste egentligen vara har och uppleva det! Sa kom hit och halsa pa mig!!!
Ha det bra tills vi ses!!
13 oktober 2009
Hej igen!
Idag ar det Sandras fodelsedag sa vi firar genom att aka in till stan och ska satta oss pa ett brittiskt cafe och ha en riktig vasterlandsk fika. :) Det blir fint!
Men allt ar bra och jag trivs jattebra har. Det har kommit ett gang byggelever med tva larare fran halmstad som ar har i drygt en vecka och bygger pa barnhemmet. De ar jattetrevliga och det ar fullt hus.
I sondags var vi med fem ungar pa ett flyktinglager och halsade pa deras mamma som de inte traffat pa over ett ar. Det var valdigt speciellt, mycket intryck att ta till sig. Lagret bestod av sma talt dar de ofta bodde manga manniskor pa liten yta. Sa fort vi kom dit sa samlades folk runt oss och fljde efter oss, for att vi var vita. Och sa gar man dar och plotsligt ar det en tvaarig unge som tar tag i ens hand och skrattar och ska ga med. Och sa var det hela tiden. Ungarna som bodde dar tog tag i en och gick med oss nar vi gick runt.
Mamman hade ordnat med stor lunch fast hon inte har nagra pengar. Och barnen var valdigt glada att vara dar och mamman otroligt tacksam. Vi hade ocksa med oss lite mat och frukt, dels grona applen som det verkade som att ingen av de nagonsin hade atit. De sag valdigt forundrade ut, men tyckte om det.
Det var ett valdigt fattigt omrade och man blev alldeles matt av att vara dar. Men jag ar valdigt glad over att vi akte dit. Dels for ungarnas skull sjalvklart, men ocksa for egen skull. Man far lite nya perspektiv pa saker.
Som att man ser en unge ga forbi med en leksak slapandes efter sig, alltsa tva halva vattendunkar fasta i ett snore.
Det blir nog en stor omstallning att komma hem lagom till julstresse och julklappshysterin.
Annars rullar allt pa. Solen ar varm och skon.
Nar vi kom in till stan idag sa gick vi forbi ett hotell dar de har en utomhuspool och fragade hur mycket det kostade att bada i den. 30 kronor. Sa nan gang ska vi lyxa till det och komma hit och bada och fa anvanda riktiga duschar! Det blir fint.
Har an sa lange bara tvattat haret en gang pa de har 13 dagarna. Ursakta, det kanske ni inte vill veta, men det gar anda bra for alla ar skitiga har!
Ska forsoka ladda upp nagra bilder, de har datorerna ar val inte de snabbaste bara.
Ta hand om er!
Idag ar det Sandras fodelsedag sa vi firar genom att aka in till stan och ska satta oss pa ett brittiskt cafe och ha en riktig vasterlandsk fika. :) Det blir fint!
Men allt ar bra och jag trivs jattebra har. Det har kommit ett gang byggelever med tva larare fran halmstad som ar har i drygt en vecka och bygger pa barnhemmet. De ar jattetrevliga och det ar fullt hus.
I sondags var vi med fem ungar pa ett flyktinglager och halsade pa deras mamma som de inte traffat pa over ett ar. Det var valdigt speciellt, mycket intryck att ta till sig. Lagret bestod av sma talt dar de ofta bodde manga manniskor pa liten yta. Sa fort vi kom dit sa samlades folk runt oss och fljde efter oss, for att vi var vita. Och sa gar man dar och plotsligt ar det en tvaarig unge som tar tag i ens hand och skrattar och ska ga med. Och sa var det hela tiden. Ungarna som bodde dar tog tag i en och gick med oss nar vi gick runt.
Mamman hade ordnat med stor lunch fast hon inte har nagra pengar. Och barnen var valdigt glada att vara dar och mamman otroligt tacksam. Vi hade ocksa med oss lite mat och frukt, dels grona applen som det verkade som att ingen av de nagonsin hade atit. De sag valdigt forundrade ut, men tyckte om det.
Det var ett valdigt fattigt omrade och man blev alldeles matt av att vara dar. Men jag ar valdigt glad over att vi akte dit. Dels for ungarnas skull sjalvklart, men ocksa for egen skull. Man far lite nya perspektiv pa saker.
Som att man ser en unge ga forbi med en leksak slapandes efter sig, alltsa tva halva vattendunkar fasta i ett snore.
Det blir nog en stor omstallning att komma hem lagom till julstresse och julklappshysterin.
Annars rullar allt pa. Solen ar varm och skon.
Nar vi kom in till stan idag sa gick vi forbi ett hotell dar de har en utomhuspool och fragade hur mycket det kostade att bada i den. 30 kronor. Sa nan gang ska vi lyxa till det och komma hit och bada och fa anvanda riktiga duschar! Det blir fint.
Har an sa lange bara tvattat haret en gang pa de har 13 dagarna. Ursakta, det kanske ni inte vill veta, men det gar anda bra for alla ar skitiga har!
Ska forsoka ladda upp nagra bilder, de har datorerna ar val inte de snabbaste bara.
Ta hand om er!
Sorry!
Hej igen!
Om det publicerades som en enda lang fet bloggtext sa ar det inte for att jag inte vet var man trycker for ny rad utan for att den har datan inte samarbetar med mig, och publicerar inlagget hur den vill och struntar i mina radbyten.
Sa ursakta om det ar lite jobbigt att lasa!
:)
Fredag 9 oktober
Hej alllihopa!
Nu ar jag tillbaka i Nakuru och internetcafeet.
Har ar allt bra! Det ar spannande att vara har, mycket nya intryck hela tiden. Samtidigt som man vanjer sig vid saker valdigt fort. Som att man ar otroligt skitig hela tiden for det ar valdigt torrt och det yr sand for varje steg man tar. Att man moter kossor och getter nar man gar langs vagarna. Att ata samma mat varje dag, faktiskt helt okej gott. Att det springer sma kackerlackor pa vaggarna i matsalen. Vi har faktiskt nastan inga djur pa vart rum, vilket ar skont. Daremot hade vi en hysterisk spindeljakt en kvall da vi bad tva av pojkarna att komma in och fanga en fet spindel som satt pa vaggen i vart rum. Men den sprang ju runt och det tog en evig tid och blev en stor ommoblering for att fa fatt den. Och vi markte att en av killarna ocksa var valdigt radd for den och stod och studsade upp och ner. Men de fick tag pa den till slut.
Ungarna ar supersota och kommer till en och tyr sig mer och mer. De forsoker lara oss swahili och tycker det ar kul nar vi maste upprepa det hundra ganger for att det ska fastna. Fint, men svart sprak.
Dagarna ser lite olika ut, men vissa rutiner har man. Men allt gar i ett valdigt lugnt tempo, vilket ar valdigt skont och man kommer in i det. Vi ar med i skolan pa lektioner, hjalper till i koket med att servera lunch eller rensa majskorn och sen sjalvklart leker massa med barnen. Harom morgonen hjalpte jag till att mjolka kossan. :)
I sondags var vi pa safari i lake nakuru, det var helt underbart. Akte runt i en bil med oppet tak och tog massa foton pa apor, zebror, giraffer och massa andra sota djur.
Imorrn ska tva volontarer som varit har i 6 veckor ha lite avskedsfest och da ska vi baka chokladbollar till alla barnen. Det kommer bli nagra stycken, det ar cirka 100 barn och sen lite larare och personal osv..
Pa sondag ska jag och Sandra aka till ett flyktinglager med fem av barnen som ar syskon och de ska fa halsa pa sin mamma som de inte traffat pa ett ar. Det ska bli intressant och barnen langtar och blev valdigt glada nar de fick hora det.
Det ar lite av vad som hander nu, men allt lunkar pa och det ar valdigt skont att vara har!
Bilder kommer! Forhoppningsvis nasta gang.
Det ar lite svart att ta foton for sa fort man tar fram kameran ska alla ungar bade ta foton och vara med pa bilderna och sa plotsligt ar det inget batteri kvar pa kameran. Men det kommer!
Jag har ett kenyanskt nummer, sa om ni sitter hemma och undrar hur jag har det sa slang ivag ett sms till +254726961518!! :)
Vad hander annars i Sverige? Ar det kallt? Uppdatera mig!!
Vi hors igen, ta hand om er alla!
///Unn
Phyllis Memorial
Hejsan!
Nu sitter jag pa ett internetcafe i staden Nakuru som ligger 3 mil utanfor barnhemmet.
Resan hit var lang, jag kom till barnhemmet i gar eftermiddag. Alla barnen ar jattesota, lite blyga an sa lange.
Och sa blir man kallad aunt Unn. :)
Vid sju pa kvallen ater man middag, da ar det ugali som galler. Alltsa en gra massa med lite kalstuvning till. Helt okej faktiskt! Vid sju blir det ocksa morkt och da ar det verkligen svart ute!
Pa garden springer det kor, honor och hundar overallt. Jag vaknade idag av att tuppen gal. Forutom alla djurlaten sa ar det valdigt tyst pa barnhemmet.
Idag sa akte jag och Sandra, den andra svenska volontaren som ar har, till sjukhuset med tva barn som har vattkoppor. Vi gick forst en bit till stora vagen, sen vantade vi in en matata, alltsa en minibuss som man vinkar till sig om man vill hoppa pa. Det ar en skumpig buss med plats for 14 personer, men man sittter tydligen nastan alltid minst 16 personer och trangs. Pa sjukhuset fick vi vanta en evighet, allt gar valdigt langsamt har och vantsystemet fattade jag ingenting av.
Men det ar bra, ingen som stressar har inte.
Sen akte vi vidare in till stan och har ar vi nu. Vi har atit lunch och gatt runt lite.
Man kanner sig otroligt vit nar man gar runt har. Och det ar valdigt varmt. Hinkar i sig vatten.
Imorgon ska vi aka till lake nakuru pa en guidad tur typ. Det ar en av de platser har i kenya som man ska se tydligen. Det blir spannande.
Jag hoppas ni har det bra hemma i Sverige och att ni inte fryser ihjal!
Vi hors igen
Pussochkram Unn
Strax på väg!
Hej!
För er som inte vet så ska jag den 1a oktober, alltså om några timmar, åka till byn Kampi Ya Moto i Kenya och volontärjobba på ett barnhem i två månader! Och på den här bloggen ska jag uppdatera min resa, när jag får tillgång till el och en dator!
SÅ, första inlägget.
Resfebrig och pirrig! Typ packat klart! Ska gå upp om 6 timmar och ta bussen kl 05.23 mot Arlanda.
Sen går planet kl 07.25 till London och därifrån direkt till Nairobi.
Läste för övrigt i DNs resebilaga häromdagen att Nairobi som är Kenyas huvudstad, är listad som en av de fem farligaste resmålen i världen! Men där ska jag bara vara en natt på nåt hostel. För dagen efter kommer en taxichaufför och kör mig till barnhemmet i en by som ligger utanför den tredje största staden i Kenya, Nakuru.
Spännande i alla fall. Men nu dags att sova!
Jag kommer kunna nås på facebook och så småningom på ett kenyanskt nummer, som det kostar typ 1.50 att smsa till! Sms uppskattas självklart när man sitter i en liten by och kanske saknar Sverige! ;)
Och om ni vill veta mer så läs den här bloggen. Det är det den är till för! ;)
Hej då Sverige för ett tag, ses till vintern och julstöket!
Puss och kram på er alla!!
/Unn
För er som inte vet så ska jag den 1a oktober, alltså om några timmar, åka till byn Kampi Ya Moto i Kenya och volontärjobba på ett barnhem i två månader! Och på den här bloggen ska jag uppdatera min resa, när jag får tillgång till el och en dator!
SÅ, första inlägget.
Resfebrig och pirrig! Typ packat klart! Ska gå upp om 6 timmar och ta bussen kl 05.23 mot Arlanda.
Sen går planet kl 07.25 till London och därifrån direkt till Nairobi.
Läste för övrigt i DNs resebilaga häromdagen att Nairobi som är Kenyas huvudstad, är listad som en av de fem farligaste resmålen i världen! Men där ska jag bara vara en natt på nåt hostel. För dagen efter kommer en taxichaufför och kör mig till barnhemmet i en by som ligger utanför den tredje största staden i Kenya, Nakuru.
Spännande i alla fall. Men nu dags att sova!
Jag kommer kunna nås på facebook och så småningom på ett kenyanskt nummer, som det kostar typ 1.50 att smsa till! Sms uppskattas självklart när man sitter i en liten by och kanske saknar Sverige! ;)
Och om ni vill veta mer så läs den här bloggen. Det är det den är till för! ;)
Hej då Sverige för ett tag, ses till vintern och julstöket!
Puss och kram på er alla!!
/Unn
