Fredag den 13e

Otursdagen.. Kanns okej an sa lange..

Ja da har man varit magsjuk i veckan. Inte sa kul, men jag overlevde! :) Men jag har lart mig att jag nog inte ska ata den okokta majsen som legat pa marken. Det sa ju faktiskt Pappa och Kersti tydligt innan jag akte, att jag inte skulle ata olagad mat. Men i alla fall... Ungarna gor ju det!

Regnperioden ar over har och nu ar det hett och straland sol varje dag! Det gillar jag, aven om landet behover regn, men anda. Fasar for det svenska klimatet. Kommer frysa ihjal. Vore ju ett trakigt slut pa ens liv, att komma hem och direkt frysa ihjal..

Idag var jag och Sandra med en svensk missionar som har varit har i tre ar och ska vara har nastan ett ar till, och en kenyansk pastor och gick med de pa deras streetwalk. Det ar nagot de gor varje fredag, och da gar de runt och halsar pa och pratar med alla gatupojkar. Det ar valdigt mycket barn som bor pa gatan har, och alla gar runt med limflaskor och sniffar. Det ar otroligt jobbigt att se. Men det var givande att folja med dem idag, och fa se ungarna pa lite narmare hall. Man far verkligen perspektiv pa saker, men det ar samtidigt svart att ta in, for man vet inte riktigt hur man ska hantera det. Att man skulle komma till ett lage da man blir van att se fattiga gatupojkar runt om en trodde jag inte.

Men pa barnhemmet ar allt bra. Barnen har haft en veckas lov nu och det har vart valdigt mysiga och intensiva dagar. Vi har vart ute pa promenader med dem, och det tycker de ar otroligt kul. Aldrig sett ungar bli sa glada over att fa ga ut och ga. Men de tycker det ar spanannde att gora nat nytt och komma ifran garden lite tror jag. En dag var vi 55 stycken som gick. Da var det inte manga kvar pa hemmet. :)

Igar nar vi gick tillbaka fran var promenad och hade kanske 500 meter kvar sa kom en av grannarna i sin lilla bil med flak. Han stannade och pratade lite och fragade om vi ville aka sista biten. Sa jag, Sandra, ungarna Martha, Bogo och Willy hoppade upp pa flaket och skumpade fram och yrde upp damm. Och lilla Bogo som har varldens underbaraste garv tjot av skratt hela vagen. Hur sot som helst!

Nu ska vi snart ut i varmen igen. Sandra borjar bli stressad over nagra kenyaner som sitter bredvid henne och vill ha hennes nummer.
Fortsatt ta hand om er dar hemma!

Parantes som ni kanske bara tycker ar ofrasch, men idag kommer jag inte hinna "duscha" och tvatta mitt har, och imorgon var det nio dagar sen sist! Men da ska vi lana grannens riktiga dusch, sa det blir fantastiskt!! Bara sa ni vet!

Puss och kram pa er!

Kommentarer
Postat av: Anonym

För att stödja dig har jag också slutat duscha.

Och så äter jag råris. Så det så.



(Vi kanske kan bilda en stödgrupp här i Minneberg..?

som vägrar tvätta sig och så.. jag ska kolla med Nadja och Karolina..Anne..Karin kanske? vem vet? Dan? Vi får se vilka som ställer upp,Unn, vilka som är solidariska när det verkligen gäller, inte bara snackar.Jag tror stenhårt på Dan, vad tror du?)

2009-11-13 @ 17:55:55
Postat av: klin

Du är duktig på att uppdatera Unn! Det glädjer mig

2009-11-16 @ 11:08:06
Postat av: karin

jag kan bara meddela att jag inte har duschat på flera år...jag tar mig ett dopp vid bryggan varje sommar, det räcker för mig!

Mamma däremot är super desinficerad för flera år framåt efter hennes "komplicerade" knä operation förra veckan...

o dessutom blir jag nog skitigast av alla eftersom jag jobbar på hemtjänsten till på köpet! de ni!! ingen handsprit här inte!!

2009-11-16 @ 16:06:31
Postat av: Sara

jag säger det då igne.. du skriver bra och kul. Såå häfigt att du får vara med om så mycket. Ävne fast det är mkt jobbigt.

Det där skrattet från killen när ni åkte bil blir jag alldeles varm av, haha.

Ha det bra unnan.

2009-11-18 @ 00:04:44
URL: http://kusen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0