Pa vag...
Hejsan!
Idag ar en konstig dag.
Jag ar otroligt glad och pirrig for jag och Sandra ska om typ tre timmar satta oss pa bussen som ska ta oss till staden Mombasa vid kusten. Vi kommer aka hela natten och vakna upp i en ny stad. Dar ska vi slappa och bara njuta over att inte gora nanting. Bada i havet och ta vara pa de sista solstralarna jag far innan det ar dags att flyga hemat.
Det ar ocksa en sorglig dag. For jag har lamnat Phyllis. For den har gangen. Jag raknar med att komma tillbaka, men det vet man ju inte nar det ar. Det var konstigt att ata lunchen for sista gangen, som man atit samma nastan varje dag i tva manader. Hittade i och for sig massa kryp i sa man var inte sa sugen.
Det kandes jattekonstigt att saga hej da till alla underbara barn som jag kommer sakna sa mycket och bara traska darifran och saga vi ses igen, nar vet jag inte.
Konstigt att saga hej da till personalen. De var sa gulliga och foljde oss till vagen och hjalpte oss med mina vaskor. Otroligt mycket grejer jag hade med mig kandes det som...
Konstigt att sitta i den tranga matatun for sista gangen, min vaska lag fastspand pa taket sa jag var ju lite nervos over den hela tiden.
Sammanfattningsvis, det ar mycket som kanns konstigt. Och sorgligt. Men jag ska inte bli sentimental, for nu ska vi har sjukt roliga och skona dagar vid havet och sen ska jag aka hem, vilket ocksa ska bli supermysigt!!
Sen ska jag komma tillbaka igen som sagt!!!!!
Sa sa ar det!
Snart ses vi allihopa igen! Jag landar pa onsdag formiddag!
Jag langtar inte till kylan, men till fina familjen och alla vanner!
Ta hand om er sa lange!
Idag ar en konstig dag.
Jag ar otroligt glad och pirrig for jag och Sandra ska om typ tre timmar satta oss pa bussen som ska ta oss till staden Mombasa vid kusten. Vi kommer aka hela natten och vakna upp i en ny stad. Dar ska vi slappa och bara njuta over att inte gora nanting. Bada i havet och ta vara pa de sista solstralarna jag far innan det ar dags att flyga hemat.
Det ar ocksa en sorglig dag. For jag har lamnat Phyllis. For den har gangen. Jag raknar med att komma tillbaka, men det vet man ju inte nar det ar. Det var konstigt att ata lunchen for sista gangen, som man atit samma nastan varje dag i tva manader. Hittade i och for sig massa kryp i sa man var inte sa sugen.
Det kandes jattekonstigt att saga hej da till alla underbara barn som jag kommer sakna sa mycket och bara traska darifran och saga vi ses igen, nar vet jag inte.
Konstigt att saga hej da till personalen. De var sa gulliga och foljde oss till vagen och hjalpte oss med mina vaskor. Otroligt mycket grejer jag hade med mig kandes det som...
Konstigt att sitta i den tranga matatun for sista gangen, min vaska lag fastspand pa taket sa jag var ju lite nervos over den hela tiden.
Sammanfattningsvis, det ar mycket som kanns konstigt. Och sorgligt. Men jag ska inte bli sentimental, for nu ska vi har sjukt roliga och skona dagar vid havet och sen ska jag aka hem, vilket ocksa ska bli supermysigt!!
Sen ska jag komma tillbaka igen som sagt!!!!!
Sa sa ar det!
Snart ses vi allihopa igen! Jag landar pa onsdag formiddag!
Jag langtar inte till kylan, men till fina familjen och alla vanner!
Ta hand om er sa lange!
18e november
Tiden flyger! Jag brukar skriva det, men den gor verkligen det!
Nu ar det nastan bara en vecka kvar tills jag lamnar Phyllis. Kanns helt sjukt och trakigt, men ska samtidigt bli skont att komma hem.
Sa har ser aterstaende tid ut:
En vecka till pa Phyllis som ska innehalla, bibelstudie i Kampi Ya Motokyrkan pa lordag, ett besok pa barnfangelset senare idag, gudstjanst i kyrkan i Nakuru dit gatubarnen kommer, svensk middag for damerna i koket, beskada soluppgangen med varldens finaste utsikt, packa och stada och elda trasiga klader som inte ar varda att ta med tillbaka till Svea och framforallt, leka och umgas med barnen sa mycket som mojligt den sista tiden. De ar sa otroligt underbara och sota och jag fattar inte att man ska aka harifran och lamna dem. Men jag raknar med att komma tillbaka nan gang sa da kanns det lattare.
Sa det var veckan som kommer. For pa torsdag nasta vecka ska jag och Sandra aka in till Nakuru, darifran ta nattbussen till Mombasa pa kusten. Dar ska vi ligga pa stranden och slappa i nagra dagar. Sen aker vi till Nairobi dan innan jag aker hem. Sen gar mitt flyg pa tisdag den 1a december och jag landar i Stockholm onsdag den 2a december. Om exakt tva veckor. Jag forvantar mig en valkomstsang med massa fargglada banderoller. Kanske lite tal ut i flygplatshogtalarna ocksa. Jag ska klura pa det!
Sa nu vet ni vad jag kommer gora framover!
Jag kan beratta om min och Sandras pilgrimsfard i sondags.
Joshua, grannen som vi var och fikade hos och fick en hona av for nagra veckor sen. Vi hade lovat honom att folja med till hans kyrka. Och i sondags var det dags. Vi fick intrycket av att det inte var sa langt, att vi skulle vara tillbaka innan lunch. Men han maste ha menat att vi skulle na kyrkan innan lunch!
Vi borjade ga vid halv nio, och det var stekande sol och kanske 35 grader varmt. Vi hade inget vatten med oss och inget skydd for huvudet och ingen solkram i ansiktet. Vi trodde ju inte det var sa langt.
Vi gick over stora vackra falt och Joshua visade oss trad och buskar och vad de hette. Det var otroligt vackert alltihopa, en fin promenad.
Men den tog 2,5 timmar! Jag upprepar, tva och en halv timme, i gassande sol, utan vatten! Och hungriga blev vi ju!
Men till slut nadde vi kyrkan, som var ett litet lerhus med plattak och halmgolv och en forsamling pa 15 personer. Lag i en by med massa olika kyrkor, eller lerhus.
Men det var trevligt, vi fick stalla oss upp och presentera oss. Men det var en vacker promenad och det ar fint att denna 83ariga krutgubbe gar den har vagen varje sondag.
For sen skulle vi ju hem nastan lika langt igen. Vi genade lite. Sa kanske att det bara tog tva timmar och en kvart!
Men nar vi kom tillbaka sa hade Unn bytts ut mot kraftan. Jag hade alltsa brant mig an en gang i ansiktet.
Och vi hade ju lovat ungarna att ga en promenad pa sondagen, sa nar vi kom tillbaka var det bara att hinka i sig lite vatten och trycka i sig lite frukt (klockan var da fyra och vi hade inte atit sen frukost, forutom lite brod) och sen traska ivag ytterligare en timme.
Sa dagen bestod av att ga kan man saga!
Nu vet ni vad som hander har!
Tack for alla kommentarer, sa roligt att lasa. Och skont att ni inte heller tvattar er! Riktigt stod kanner jag! :) Det dar med att skapa en stodforening later super!
Ta hand om er, om tva veckor ar jag tillbaka i kalla Sverige! Da ses vi! Tills dess far ni ta hand om er!
Kwaheri!
Nu ar det nastan bara en vecka kvar tills jag lamnar Phyllis. Kanns helt sjukt och trakigt, men ska samtidigt bli skont att komma hem.
Sa har ser aterstaende tid ut:
En vecka till pa Phyllis som ska innehalla, bibelstudie i Kampi Ya Motokyrkan pa lordag, ett besok pa barnfangelset senare idag, gudstjanst i kyrkan i Nakuru dit gatubarnen kommer, svensk middag for damerna i koket, beskada soluppgangen med varldens finaste utsikt, packa och stada och elda trasiga klader som inte ar varda att ta med tillbaka till Svea och framforallt, leka och umgas med barnen sa mycket som mojligt den sista tiden. De ar sa otroligt underbara och sota och jag fattar inte att man ska aka harifran och lamna dem. Men jag raknar med att komma tillbaka nan gang sa da kanns det lattare.
Sa det var veckan som kommer. For pa torsdag nasta vecka ska jag och Sandra aka in till Nakuru, darifran ta nattbussen till Mombasa pa kusten. Dar ska vi ligga pa stranden och slappa i nagra dagar. Sen aker vi till Nairobi dan innan jag aker hem. Sen gar mitt flyg pa tisdag den 1a december och jag landar i Stockholm onsdag den 2a december. Om exakt tva veckor. Jag forvantar mig en valkomstsang med massa fargglada banderoller. Kanske lite tal ut i flygplatshogtalarna ocksa. Jag ska klura pa det!
Sa nu vet ni vad jag kommer gora framover!
Jag kan beratta om min och Sandras pilgrimsfard i sondags.
Joshua, grannen som vi var och fikade hos och fick en hona av for nagra veckor sen. Vi hade lovat honom att folja med till hans kyrka. Och i sondags var det dags. Vi fick intrycket av att det inte var sa langt, att vi skulle vara tillbaka innan lunch. Men han maste ha menat att vi skulle na kyrkan innan lunch!
Vi borjade ga vid halv nio, och det var stekande sol och kanske 35 grader varmt. Vi hade inget vatten med oss och inget skydd for huvudet och ingen solkram i ansiktet. Vi trodde ju inte det var sa langt.
Vi gick over stora vackra falt och Joshua visade oss trad och buskar och vad de hette. Det var otroligt vackert alltihopa, en fin promenad.
Men den tog 2,5 timmar! Jag upprepar, tva och en halv timme, i gassande sol, utan vatten! Och hungriga blev vi ju!
Men till slut nadde vi kyrkan, som var ett litet lerhus med plattak och halmgolv och en forsamling pa 15 personer. Lag i en by med massa olika kyrkor, eller lerhus.
Men det var trevligt, vi fick stalla oss upp och presentera oss. Men det var en vacker promenad och det ar fint att denna 83ariga krutgubbe gar den har vagen varje sondag.
For sen skulle vi ju hem nastan lika langt igen. Vi genade lite. Sa kanske att det bara tog tva timmar och en kvart!
Men nar vi kom tillbaka sa hade Unn bytts ut mot kraftan. Jag hade alltsa brant mig an en gang i ansiktet.
Och vi hade ju lovat ungarna att ga en promenad pa sondagen, sa nar vi kom tillbaka var det bara att hinka i sig lite vatten och trycka i sig lite frukt (klockan var da fyra och vi hade inte atit sen frukost, forutom lite brod) och sen traska ivag ytterligare en timme.
Sa dagen bestod av att ga kan man saga!
Nu vet ni vad som hander har!
Tack for alla kommentarer, sa roligt att lasa. Och skont att ni inte heller tvattar er! Riktigt stod kanner jag! :) Det dar med att skapa en stodforening later super!
Ta hand om er, om tva veckor ar jag tillbaka i kalla Sverige! Da ses vi! Tills dess far ni ta hand om er!
Kwaheri!
Fredag den 13e
Otursdagen.. Kanns okej an sa lange..
Ja da har man varit magsjuk i veckan. Inte sa kul, men jag overlevde! :) Men jag har lart mig att jag nog inte ska ata den okokta majsen som legat pa marken. Det sa ju faktiskt Pappa och Kersti tydligt innan jag akte, att jag inte skulle ata olagad mat. Men i alla fall... Ungarna gor ju det!
Regnperioden ar over har och nu ar det hett och straland sol varje dag! Det gillar jag, aven om landet behover regn, men anda. Fasar for det svenska klimatet. Kommer frysa ihjal. Vore ju ett trakigt slut pa ens liv, att komma hem och direkt frysa ihjal..
Idag var jag och Sandra med en svensk missionar som har varit har i tre ar och ska vara har nastan ett ar till, och en kenyansk pastor och gick med de pa deras streetwalk. Det ar nagot de gor varje fredag, och da gar de runt och halsar pa och pratar med alla gatupojkar. Det ar valdigt mycket barn som bor pa gatan har, och alla gar runt med limflaskor och sniffar. Det ar otroligt jobbigt att se. Men det var givande att folja med dem idag, och fa se ungarna pa lite narmare hall. Man far verkligen perspektiv pa saker, men det ar samtidigt svart att ta in, for man vet inte riktigt hur man ska hantera det. Att man skulle komma till ett lage da man blir van att se fattiga gatupojkar runt om en trodde jag inte.
Men pa barnhemmet ar allt bra. Barnen har haft en veckas lov nu och det har vart valdigt mysiga och intensiva dagar. Vi har vart ute pa promenader med dem, och det tycker de ar otroligt kul. Aldrig sett ungar bli sa glada over att fa ga ut och ga. Men de tycker det ar spanannde att gora nat nytt och komma ifran garden lite tror jag. En dag var vi 55 stycken som gick. Da var det inte manga kvar pa hemmet. :)
Igar nar vi gick tillbaka fran var promenad och hade kanske 500 meter kvar sa kom en av grannarna i sin lilla bil med flak. Han stannade och pratade lite och fragade om vi ville aka sista biten. Sa jag, Sandra, ungarna Martha, Bogo och Willy hoppade upp pa flaket och skumpade fram och yrde upp damm. Och lilla Bogo som har varldens underbaraste garv tjot av skratt hela vagen. Hur sot som helst!
Nu ska vi snart ut i varmen igen. Sandra borjar bli stressad over nagra kenyaner som sitter bredvid henne och vill ha hennes nummer.
Fortsatt ta hand om er dar hemma!
Parantes som ni kanske bara tycker ar ofrasch, men idag kommer jag inte hinna "duscha" och tvatta mitt har, och imorgon var det nio dagar sen sist! Men da ska vi lana grannens riktiga dusch, sa det blir fantastiskt!! Bara sa ni vet!
Puss och kram pa er!
Ja da har man varit magsjuk i veckan. Inte sa kul, men jag overlevde! :) Men jag har lart mig att jag nog inte ska ata den okokta majsen som legat pa marken. Det sa ju faktiskt Pappa och Kersti tydligt innan jag akte, att jag inte skulle ata olagad mat. Men i alla fall... Ungarna gor ju det!
Regnperioden ar over har och nu ar det hett och straland sol varje dag! Det gillar jag, aven om landet behover regn, men anda. Fasar for det svenska klimatet. Kommer frysa ihjal. Vore ju ett trakigt slut pa ens liv, att komma hem och direkt frysa ihjal..
Idag var jag och Sandra med en svensk missionar som har varit har i tre ar och ska vara har nastan ett ar till, och en kenyansk pastor och gick med de pa deras streetwalk. Det ar nagot de gor varje fredag, och da gar de runt och halsar pa och pratar med alla gatupojkar. Det ar valdigt mycket barn som bor pa gatan har, och alla gar runt med limflaskor och sniffar. Det ar otroligt jobbigt att se. Men det var givande att folja med dem idag, och fa se ungarna pa lite narmare hall. Man far verkligen perspektiv pa saker, men det ar samtidigt svart att ta in, for man vet inte riktigt hur man ska hantera det. Att man skulle komma till ett lage da man blir van att se fattiga gatupojkar runt om en trodde jag inte.
Men pa barnhemmet ar allt bra. Barnen har haft en veckas lov nu och det har vart valdigt mysiga och intensiva dagar. Vi har vart ute pa promenader med dem, och det tycker de ar otroligt kul. Aldrig sett ungar bli sa glada over att fa ga ut och ga. Men de tycker det ar spanannde att gora nat nytt och komma ifran garden lite tror jag. En dag var vi 55 stycken som gick. Da var det inte manga kvar pa hemmet. :)
Igar nar vi gick tillbaka fran var promenad och hade kanske 500 meter kvar sa kom en av grannarna i sin lilla bil med flak. Han stannade och pratade lite och fragade om vi ville aka sista biten. Sa jag, Sandra, ungarna Martha, Bogo och Willy hoppade upp pa flaket och skumpade fram och yrde upp damm. Och lilla Bogo som har varldens underbaraste garv tjot av skratt hela vagen. Hur sot som helst!
Nu ska vi snart ut i varmen igen. Sandra borjar bli stressad over nagra kenyaner som sitter bredvid henne och vill ha hennes nummer.
Fortsatt ta hand om er dar hemma!
Parantes som ni kanske bara tycker ar ofrasch, men idag kommer jag inte hinna "duscha" och tvatta mitt har, och imorgon var det nio dagar sen sist! Men da ska vi lana grannens riktiga dusch, sa det blir fantastiskt!! Bara sa ni vet!
Puss och kram pa er!
4 november
Hej pa er, och tack for alla kommentarer. Det ar sa kul att lasa, och att ni laser!
Ja da var det plotsligt november! Tiden gar bara fortare och fortare.
Idag ar vi inne i stan och ska kopa extra mycket mat. Vi ska namligen ha en hel chilldag imorgon. Da ska vi gora absolut ingenting pa hela dagen och laga god mat och gora chokladbollar och bara slappa. Ingen ugali!
Sen gar ungarna pa lov pa fredag for en vecka, sa det blir kul. Da ar de mer fria under dagarna.
De gar sjukt langa dagar i skolan har, langre en min langsta dag nansin och da hade vi anda sjuka dagar pa gymnasiet, tyckte vi. Jag har omvarderat det nu. Har gar ungarna upp klockan fem, for de borjar skolan halv sju!!!!! Sen gar de till fyra!!!! Och klass atta gar ofta langre, till fem typ!!!! Och sen har de ju laxor ocksa!!!!!! Mycket utropstecken har, men det ar de varda! De gar pa lordagar ocksa, men da "bara" till lunch!!!!!!!!!!!
I alla fall. Inget nytt har hant sen sist, det var ju inte sa lange sen jag satt har.
Men jag kan beratta om de fina aventyr man ar med pa varje gang man aker matatu.
De har namligen inga trafikregler har, vad jag har markt av. Jo en kanske, att man ska kora pa vanster sida. Men man ser nastan aldrig nagra skyltar. Ibland en handskriven sak som varnar for gupp. Och da gor man ju en kraftig inbromsning precis innan. Sen ska man tuta lite hela tiden, garna ofta. Om manser nan man kanner som ar ute och promenerar, om man kanner nan i en motande bil, om man ska kora om, eller om man bara inte tutat pa ett tag. Och samma sak galler for att blinka, om man ser nan man kanner, ska kora om, eller bara nar som helst.
Vad som galler for omkorningar sa har jag fattat det sa har. Kor garna om i backe, eller i kurva, eller i annan skymd sikt. Pa vilken sida som passar for stunden. Garna om du kan se den motande bilen sa att det blir tajt nar du gar tillbaka till ratt sida av vagen. Och om det ar sa att det inte kommer en motande bil, sa ligg kvar pa hoger sida tills det kommer nan. Lika bra liksom.
Och hastighetsbegransning finns ju inte. Varfor det, da tar det ju bara langre tid att komma fram..
Och nar man ska parkera i stan sa har de ett sa smart system. Man ska betala till nan av vakterna som gar langs gatorna och fa en slags parkeringsbiljett. Men om man inte gor det och de ser en bil utan biljett, da tar de bara fram en jattestor kedja och laser fast hjulet sa att bilen inte kan kora ivag. Sjukt praktiskt. For att fa loss hjulet ar det nan slags av boter gissar jag. Men det blir svart att smita i alla fall.
Och de har matatusarna ar ju inga nyservade bilar pa nat satt. De later och skumpar och gnisslar och far fram andra ljud man inte trodde en bil kunde frambringa. Nar vi akte forra veckan sa var vi centimeter ifran att kora pa en gubbes halsenor dar han gick och skot en tungt lastad karra framfor sig pa vagen. Men da var det ju en kraftig inbromsning saklart. Men det satt tva damer i framsatet och speciellt en av dem blev radd under inbromsningen, alla i bilen holl andan. Men hon tog ut det pa backspegeln som hon tog tag i som stod. Och den lastnade ju saklart. Alla skrattade och hennes kompis gjorde ett lamt forsok att satta tillbaka den. Hon hade ingen koll. Men den gick ju inte att satta fast, sa vi korde bara vidare och sa var det glomt.
Som sagt. Trafiken har ar sma aventyr. Men det ar spannande.
Kor lugnt dar hemma sa lange, tanker ju inte vi gora har, men i alla fall.
Ja da var det plotsligt november! Tiden gar bara fortare och fortare.
Idag ar vi inne i stan och ska kopa extra mycket mat. Vi ska namligen ha en hel chilldag imorgon. Da ska vi gora absolut ingenting pa hela dagen och laga god mat och gora chokladbollar och bara slappa. Ingen ugali!
Sen gar ungarna pa lov pa fredag for en vecka, sa det blir kul. Da ar de mer fria under dagarna.
De gar sjukt langa dagar i skolan har, langre en min langsta dag nansin och da hade vi anda sjuka dagar pa gymnasiet, tyckte vi. Jag har omvarderat det nu. Har gar ungarna upp klockan fem, for de borjar skolan halv sju!!!!! Sen gar de till fyra!!!! Och klass atta gar ofta langre, till fem typ!!!! Och sen har de ju laxor ocksa!!!!!! Mycket utropstecken har, men det ar de varda! De gar pa lordagar ocksa, men da "bara" till lunch!!!!!!!!!!!
I alla fall. Inget nytt har hant sen sist, det var ju inte sa lange sen jag satt har.
Men jag kan beratta om de fina aventyr man ar med pa varje gang man aker matatu.
De har namligen inga trafikregler har, vad jag har markt av. Jo en kanske, att man ska kora pa vanster sida. Men man ser nastan aldrig nagra skyltar. Ibland en handskriven sak som varnar for gupp. Och da gor man ju en kraftig inbromsning precis innan. Sen ska man tuta lite hela tiden, garna ofta. Om manser nan man kanner som ar ute och promenerar, om man kanner nan i en motande bil, om man ska kora om, eller om man bara inte tutat pa ett tag. Och samma sak galler for att blinka, om man ser nan man kanner, ska kora om, eller bara nar som helst.
Vad som galler for omkorningar sa har jag fattat det sa har. Kor garna om i backe, eller i kurva, eller i annan skymd sikt. Pa vilken sida som passar for stunden. Garna om du kan se den motande bilen sa att det blir tajt nar du gar tillbaka till ratt sida av vagen. Och om det ar sa att det inte kommer en motande bil, sa ligg kvar pa hoger sida tills det kommer nan. Lika bra liksom.
Och hastighetsbegransning finns ju inte. Varfor det, da tar det ju bara langre tid att komma fram..
Och nar man ska parkera i stan sa har de ett sa smart system. Man ska betala till nan av vakterna som gar langs gatorna och fa en slags parkeringsbiljett. Men om man inte gor det och de ser en bil utan biljett, da tar de bara fram en jattestor kedja och laser fast hjulet sa att bilen inte kan kora ivag. Sjukt praktiskt. For att fa loss hjulet ar det nan slags av boter gissar jag. Men det blir svart att smita i alla fall.
Och de har matatusarna ar ju inga nyservade bilar pa nat satt. De later och skumpar och gnisslar och far fram andra ljud man inte trodde en bil kunde frambringa. Nar vi akte forra veckan sa var vi centimeter ifran att kora pa en gubbes halsenor dar han gick och skot en tungt lastad karra framfor sig pa vagen. Men da var det ju en kraftig inbromsning saklart. Men det satt tva damer i framsatet och speciellt en av dem blev radd under inbromsningen, alla i bilen holl andan. Men hon tog ut det pa backspegeln som hon tog tag i som stod. Och den lastnade ju saklart. Alla skrattade och hennes kompis gjorde ett lamt forsok att satta tillbaka den. Hon hade ingen koll. Men den gick ju inte att satta fast, sa vi korde bara vidare och sa var det glomt.
Som sagt. Trafiken har ar sma aventyr. Men det ar spannande.
Kor lugnt dar hemma sa lange, tanker ju inte vi gora har, men i alla fall.
