18e november
Tiden flyger! Jag brukar skriva det, men den gor verkligen det!
Nu ar det nastan bara en vecka kvar tills jag lamnar Phyllis. Kanns helt sjukt och trakigt, men ska samtidigt bli skont att komma hem.
Sa har ser aterstaende tid ut:
En vecka till pa Phyllis som ska innehalla, bibelstudie i Kampi Ya Motokyrkan pa lordag, ett besok pa barnfangelset senare idag, gudstjanst i kyrkan i Nakuru dit gatubarnen kommer, svensk middag for damerna i koket, beskada soluppgangen med varldens finaste utsikt, packa och stada och elda trasiga klader som inte ar varda att ta med tillbaka till Svea och framforallt, leka och umgas med barnen sa mycket som mojligt den sista tiden. De ar sa otroligt underbara och sota och jag fattar inte att man ska aka harifran och lamna dem. Men jag raknar med att komma tillbaka nan gang sa da kanns det lattare.
Sa det var veckan som kommer. For pa torsdag nasta vecka ska jag och Sandra aka in till Nakuru, darifran ta nattbussen till Mombasa pa kusten. Dar ska vi ligga pa stranden och slappa i nagra dagar. Sen aker vi till Nairobi dan innan jag aker hem. Sen gar mitt flyg pa tisdag den 1a december och jag landar i Stockholm onsdag den 2a december. Om exakt tva veckor. Jag forvantar mig en valkomstsang med massa fargglada banderoller. Kanske lite tal ut i flygplatshogtalarna ocksa. Jag ska klura pa det!
Sa nu vet ni vad jag kommer gora framover!
Jag kan beratta om min och Sandras pilgrimsfard i sondags.
Joshua, grannen som vi var och fikade hos och fick en hona av for nagra veckor sen. Vi hade lovat honom att folja med till hans kyrka. Och i sondags var det dags. Vi fick intrycket av att det inte var sa langt, att vi skulle vara tillbaka innan lunch. Men han maste ha menat att vi skulle na kyrkan innan lunch!
Vi borjade ga vid halv nio, och det var stekande sol och kanske 35 grader varmt. Vi hade inget vatten med oss och inget skydd for huvudet och ingen solkram i ansiktet. Vi trodde ju inte det var sa langt.
Vi gick over stora vackra falt och Joshua visade oss trad och buskar och vad de hette. Det var otroligt vackert alltihopa, en fin promenad.
Men den tog 2,5 timmar! Jag upprepar, tva och en halv timme, i gassande sol, utan vatten! Och hungriga blev vi ju!
Men till slut nadde vi kyrkan, som var ett litet lerhus med plattak och halmgolv och en forsamling pa 15 personer. Lag i en by med massa olika kyrkor, eller lerhus.
Men det var trevligt, vi fick stalla oss upp och presentera oss. Men det var en vacker promenad och det ar fint att denna 83ariga krutgubbe gar den har vagen varje sondag.
For sen skulle vi ju hem nastan lika langt igen. Vi genade lite. Sa kanske att det bara tog tva timmar och en kvart!
Men nar vi kom tillbaka sa hade Unn bytts ut mot kraftan. Jag hade alltsa brant mig an en gang i ansiktet.
Och vi hade ju lovat ungarna att ga en promenad pa sondagen, sa nar vi kom tillbaka var det bara att hinka i sig lite vatten och trycka i sig lite frukt (klockan var da fyra och vi hade inte atit sen frukost, forutom lite brod) och sen traska ivag ytterligare en timme.
Sa dagen bestod av att ga kan man saga!
Nu vet ni vad som hander har!
Tack for alla kommentarer, sa roligt att lasa. Och skont att ni inte heller tvattar er! Riktigt stod kanner jag! :) Det dar med att skapa en stodforening later super!
Ta hand om er, om tva veckor ar jag tillbaka i kalla Sverige! Da ses vi! Tills dess far ni ta hand om er!
Kwaheri!
Nu ar det nastan bara en vecka kvar tills jag lamnar Phyllis. Kanns helt sjukt och trakigt, men ska samtidigt bli skont att komma hem.
Sa har ser aterstaende tid ut:
En vecka till pa Phyllis som ska innehalla, bibelstudie i Kampi Ya Motokyrkan pa lordag, ett besok pa barnfangelset senare idag, gudstjanst i kyrkan i Nakuru dit gatubarnen kommer, svensk middag for damerna i koket, beskada soluppgangen med varldens finaste utsikt, packa och stada och elda trasiga klader som inte ar varda att ta med tillbaka till Svea och framforallt, leka och umgas med barnen sa mycket som mojligt den sista tiden. De ar sa otroligt underbara och sota och jag fattar inte att man ska aka harifran och lamna dem. Men jag raknar med att komma tillbaka nan gang sa da kanns det lattare.
Sa det var veckan som kommer. For pa torsdag nasta vecka ska jag och Sandra aka in till Nakuru, darifran ta nattbussen till Mombasa pa kusten. Dar ska vi ligga pa stranden och slappa i nagra dagar. Sen aker vi till Nairobi dan innan jag aker hem. Sen gar mitt flyg pa tisdag den 1a december och jag landar i Stockholm onsdag den 2a december. Om exakt tva veckor. Jag forvantar mig en valkomstsang med massa fargglada banderoller. Kanske lite tal ut i flygplatshogtalarna ocksa. Jag ska klura pa det!
Sa nu vet ni vad jag kommer gora framover!
Jag kan beratta om min och Sandras pilgrimsfard i sondags.
Joshua, grannen som vi var och fikade hos och fick en hona av for nagra veckor sen. Vi hade lovat honom att folja med till hans kyrka. Och i sondags var det dags. Vi fick intrycket av att det inte var sa langt, att vi skulle vara tillbaka innan lunch. Men han maste ha menat att vi skulle na kyrkan innan lunch!
Vi borjade ga vid halv nio, och det var stekande sol och kanske 35 grader varmt. Vi hade inget vatten med oss och inget skydd for huvudet och ingen solkram i ansiktet. Vi trodde ju inte det var sa langt.
Vi gick over stora vackra falt och Joshua visade oss trad och buskar och vad de hette. Det var otroligt vackert alltihopa, en fin promenad.
Men den tog 2,5 timmar! Jag upprepar, tva och en halv timme, i gassande sol, utan vatten! Och hungriga blev vi ju!
Men till slut nadde vi kyrkan, som var ett litet lerhus med plattak och halmgolv och en forsamling pa 15 personer. Lag i en by med massa olika kyrkor, eller lerhus.
Men det var trevligt, vi fick stalla oss upp och presentera oss. Men det var en vacker promenad och det ar fint att denna 83ariga krutgubbe gar den har vagen varje sondag.
For sen skulle vi ju hem nastan lika langt igen. Vi genade lite. Sa kanske att det bara tog tva timmar och en kvart!
Men nar vi kom tillbaka sa hade Unn bytts ut mot kraftan. Jag hade alltsa brant mig an en gang i ansiktet.
Och vi hade ju lovat ungarna att ga en promenad pa sondagen, sa nar vi kom tillbaka var det bara att hinka i sig lite vatten och trycka i sig lite frukt (klockan var da fyra och vi hade inte atit sen frukost, forutom lite brod) och sen traska ivag ytterligare en timme.
Sa dagen bestod av att ga kan man saga!
Nu vet ni vad som hander har!
Tack for alla kommentarer, sa roligt att lasa. Och skont att ni inte heller tvattar er! Riktigt stod kanner jag! :) Det dar med att skapa en stodforening later super!
Ta hand om er, om tva veckor ar jag tillbaka i kalla Sverige! Da ses vi! Tills dess far ni ta hand om er!
Kwaheri!
Kommentarer
Postat av: Karro
VI LÄNGTAR!
underbar läsning! <3
Postat av: SofiaHsmycken
Postat av: SofiaHsmycken
Min nystartade sida där jag säljer mina handgjorda silver och namnsmycke. Passa på att handla julklappar! Nu billiga priser och julpaket. Ta en titt! :) sofiahsmycken.blogg.se
Postat av: Mor
Unn,
säg inget till någon annan,
men jag mötte Karin härom dagen
och hon STANK! Du vet, hon badar ju bara en gång om året, det har hon ju själv sagt,
men du, det var riktigt illa! Det syns inte, hon är lika snygg som vanligt, men du vet lukten!!
Men lova att inte säga något till någon annan,
LOVA!
Trackback
